Helt plötsligt vet jag inte vad jag ska säga. Det är väldigt många komiker på Big Ben den här kvällen och de flesta får köra relativt korta set. Jag har fem minuter på mig och har fått kapa och pussla om i manus. Känner redan innan jag går på att det inte sitter hundra. Skämtet innan går lite halvfel, sen är jag helt lost. Jag får total blackout och står bara där och tittar på den tysta publiken.

En händelse som ovan skulle säkerligen skrämma den modigaste till livslång apati. Men det berör mig faktiskt inte nämnvärt. Publiken är snäll och ger mig en fet applåd, sen är jag snabbt igång igen och hittar tillbaka in i setet.

Har man någon gång trott att det räcker med att vara en rolig snubbe/snubba för att briljera på en stand up-scen har man fått tänka om. Publiken, rösten, timingen, tempot, kroppsspråket. Allt spelar in. Ett feltajmat skämt kan rasera hela ditt framträdande.

Börjar hitta alltmer rätt men tenderar fortfarande att hemfalla åt det överforcerade. Jäkligt lätt att man ständigt vill hålla igång från scenen och glömmer pauser och luft.

Nästa inbokade gig just nu är 28/11 på Norra Brunn. Kursavslutning.

Dyk gärna upp!