Jag minns inte hur musiken till låten The Bridge kom till. Texten handlar om det realityprogram jag var med i 2022 och där vi på 17 dagar tillsammans skulle bygga en 220 meter lång träbro, men musiken är mer oklar. Versen består av ett närmast drömskt riff som för tankarna till vandring i en djup skog, den har något förväntansfullt över sig, medan refrängen doftar Tom Petty och spröda Byrds-gitarrer.
Väldigt nöjd med låten som inte liknar något jag skrivit tidigare.
Flight Mode är bara gitarr och sång. Egentligen skulle den blivit en galen Green Day-stänkare med fullt ställ men funkar avskalad också, bara några stämmor har lagts på. Låten handlar om den fruktansvärda känslan när man gjort något dumt och några är ute efter en. Ofta vaknar man ju upp från en mardröm och känner den där osannolikt förlösande känslan av allt var en dröm, men desto värre är när man inser att det faktiskt inte var en dröm utan att allt har hänt och att man sitter i skiten. Det där man gjorde, beskedet man fick, det där som någon gjorde mot en själv. Det är ens nya verklighet.
No World Of My Own är den sista låten jag skrev till albumet Falling Back Down. Det var aldrig meningen att skriva 18 låtar men idéerna fortsatte komma och albumet fortsatte svälla. 18 låtar är såklart i mastigaste laget i en tid när de flesta artister släpper en låt i taget och få verkar bry sig om album, men gammal som jag är har albumets format fortfarande ett värde för mig. Och alla dessa låtar hör ihop. Jag skrev dem under en tid när mycket pågick både i ute i världen och för mig personligen.
No World Of My Own handlar om just detta. Hur lätt det är att vilja fly den yttre världen och försöka hitta trygghet i sin egen. Kanske är det det som innebär att åldras. Nya generationer hittar sina egna sanningar och visar att man tänka på andra sätt än tidigare generationer. Det kan vara svårt att acceptera att samhället förändras och att sanningar man hittills tagit för givna inte längre gäller. Men att stagnera och ge upp får inte vara ett alternativ. Man får inte fastna i sin egen sargade värld som numera ligger i ruiner.
Never Enslave Ukraine handlar uppenbarligen om Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Att ta någon form av samhällspolitisk ställning i en rocklåt känns ju väldigt 1987, men jag var helt paralyserad av skräck det där första halvåret. Vägrade förstå det som skedde. Världen skulle gå under. Nu verkar Ukrainas stora motoffensiv pågå för fullt och ryssarna (vad det verkar) har sprängt en gigantisk damm som översvämmar flera byar och hotar dricksvattenförsörjningen på Krim. Trots detta har jag idag inga problem att gå och mumsa glass i solen och tycka synd om mig själv. Man har vant sig. Människan är i sanning ett konstigt djur.
Själva videon består av bilder från den ukrainska statens officiella hemsida. Det kändes intressant att bildsätta låten på detta sätt. Redan då hade ohyggliga övergrepp ägt rum. Nu är vi än längre in i konflikten och inget slut kan skönjas.
Jag är väldigt nöjd med låten harmonimässigt. Kan inte påminna mig om något som låter som den. Nyckeln är en subtil lek med moll och dur som går in i varandra på ett suggestivt sätt.
What If It Remains This Way utgör ett av mitt livs mest smärtsamma konstnärliga ögonblick. Låten som sådan bygger på ett versriff jag haft i huvudet sedan 1997 då jag gjorde slut med min dåvarande flickvän Mia. Efter att Mia och hennes mamma varit och hämtat hennes grejer i min lägenhet satte jag mig med gitarren och kom direkt på riffet. Nu har jag emellertid transponerat det till ett F- och C-grepp med en baktaktsklang på ljusa B- och E-strängarna. När jag väl hade denna teknik utarbetad lattjade jag runt lite och hittade refräng plus övriga delar av låten.
Personligen tycker jag att låten är en av de starkaste på albumet. Det smärtsamma ligger därför inte i något som har med inspelningsprocess och låtkvalitet att göra, det smärtsamma ligger i mottagandet av videon. Mitt i brinnande pandemi jobbade jag liksom många andra hemifrån och det sociala umgänget var minst sagt begränsat. Mörkret, vintern, tystnaden. Det kändes som slutet var nära. På något sätt ville jag skildra detta och fick en märklig idé. Jag begav mig ner på stan mitt i den tysta vinternatten endast iklädd kostym. Syftet var att lyfta fram den enskilda människans utsatthet i denna apokalyptiska kontext.
Resultatet tycker jag blev både starkt och intressant. Ett stycke ren och skär nutidskonst där jag ensam driver omkring på Stockholms tomma gator klädd som en konsult eller liknande som under vanliga omständigheter skulle utgöra ett naturligt inslag i skildrad stadsbild. Men för att uttrycka det milt kan jag konstatera att det allmänna gensvaret varit tämligen modest. Nu vet jag ju att man inte ska värdera sina prestationer utefter vad andra tycker, men det är lättare sagt än gjort för en som har bekräftelsebehovet lika inpräntat i genuppsättningen som alkoholisten har alkoholsuget.
Men det är vad det är. Vem bryr sig om en rockvideo 2023? Inte många. Vissa stora band kan mala på som de alltid gjort och spela samma låtar de alltid gjort och slänga in lite nytt som håller uppenbart sämre kvalitet. För oss andra, som försöker skapa något nytt, är det bara att tacka för de få lajksmulor som kommer vår väg. Och fortsätta kasta pärlor åt svinen.
What If It Remains This Way
I´m walking down an empty street, only dust and birds I see
Behind the windows covered faces, worried eyes are watching me
I wouldn’t bet on it, what if it remains this way
Fish in a bowl forever, separated and astray
Can´t get any lower
Lower
Someone better touch or I´m gonna break
I am getting older
Will I ever hold her
(Someone better touch or I´m gonna break)
I aint seeing any friends, If I do we just pretend
Every man for himself, like Donald til the end
Feeling crazy all the time, getting mad and out of line
To a stranger I will scream, wake me up from this dream
Can´t get any lower
Lower
Someone better touch or I´m gonna break
I am getting older
Will I ever hold her
(Someone better touch or I´m gonna break)
We stand, alone in a battle, in the chaos, try to flee the enemy
We run, it is comin after, it is around us, it is every where
Jag har alltid lockats av tanken att gå all in, att satsa allt på ett kort utan att se tillbaka. Tyvärr sker det ofta okalkylerat. Som i poker. Jag håller mig benhårt till en strategi i parti efter parti, sedan tappar jag det plötsligt, låter mig bli provocerad, och satsar allt jag har. Ibland har det gått vägen, för det mesta inte. Samma med aktier. Hur många gånger har jag inte intalat mig att jag inte ska ”samla alla ägg i en korg” utan sprida riskerna? Lik förbannat har jag öst in pengar när en viss aktie börjat gå upp. Sedan har någon negativ nyhet släppts och aktien har rasat i botten.
Tvärtom är det i relationer. Då vågar jag sällan gå all in utan kalkylerar i detalj hur nära mig människan befinner sig utan att det ska bli för kvävande. Så att jag ska kunna dra eller trycka ifrån. Mitt utopia är en situation som i ett rymdskepp där jag flyter fritt med allehanda lockelser som svävar omkring mig. Kommer något för nära trycker jag ifrån, kommer något för långt bort drar jag det närmare. Ett sorts perfekt avvägt tillstånd fritt från beständiga ställningstaganden. Och en biljett till ensamhet förstås. Jag jobbar med att förändra detta.
All In
I need the rush I need to feel
Make a bet and spin the wheel
See the numbers on the screen runt to the sky
Turn to green
You got to have a strategy
Cut your losses and be real
But when the stakes are getting high my sence will be denied
It´s my destiny
All I wanna do is to go all in
Throw it all away if I dont win
Closer to the fire
I am getting higher
Everything will be so different, baby, now
Sell the crypto on the news
Maybe the favourite will lose
Seize the moment, oh the signs will guide me all the time
This pot will be mine
All I wanna do is to go all in
Throw it all away if I dont win
Closer to the fire
I am getting higher
Everything will be so different, baby
All I wanna do is to go all in
A binary decision
What a feeling
So turn the card over
Let the ball settle
Send my soul to heaven or hell
Cause I am a gambling man
I will always be online
Scavenging all over
What fortune can be mine
Oh, I see the little lamb standing there all by himself