Fjärde giget på Big Ben under december månad blir mitt bästa. Jag hittar lugnet och tryggheten och får genom detta betydligt lättare med mig publiken. De köper min persona och jag får flera ”lätta” skratt.

Det är summeringarnas tid och om 2016 kan sägas mycket. För egen del sticker tiden i flyktinglägret i Aten i våras ut, samt stand up-satsningen. 14 gig blev det under hösten. Vad jag har gett mig in på vet jag nog knappt själv ännu, mer än att det var något som behövde göras. Behövde utforskas.

Tiden i Aten gav nya vänskaper både bland flyktingar och volontärer. Vissa av flyktingarna har fått tillfälliga uppehållstillstånd och jag har träffat dem här hemma. Vilken upplevelse det var att arbeta i Aten och vilken möjlighet att få förståelse för konsekvenserna av en av vår tids stora konflikter.

2017? Fler stand up-gig såklart. Med början redan i morgon 1/1 då ni kan se mig på Big Ben från kl. 20.

Gott nytt år!

Det finns många tankar kring när och hur en komiker bör testa nytt material. Många kör gammalt beprövat material först och sist och lägger sen in det nya i mitten. Den här kvällen kör jag ett helt nytt set på Big Ben. Absolut inte färdigt men jag testade ändå. Responsen blev blandad.

Generellt kan man säga att less is more. Väldigt lätt att det blir långt och pratigt, då tappar man publiken direkt. Jag känner direkt på scenen att jag lägger in en massa överflödig information som bara förvirrar publiken och därmed inte gynnar skämtet. Kan vara svårt att känna i skrift men blir tydligt på lokal.

Det är mitt trettonde gig den här hösten. Helt galet. Och det tredje på en vecka. Avslutar i morgon torsdag denna lilla decemberturné med ytterligare ett gig på Big Ben. Tänker att det blir lite utav en best of so far.

Vill också passa på att göra reklam för tävlingen Stockholm Comedy Contest som går av stapeln 19-21 januari. Jag kör en semifinal den 20 januari och siktar förstås på att komma till finalen 21 januari. Så boka gärna in 20 januari klockan 20 i almanackan. Jag behöver allt stöd jag kan få.

Men först alltså gig i morgon på Big Ben. Tors 29/12 kl. 20.

Vi ses!

 

 

 

Det låter som en motsägelse; att vara tyst som komiker, men är i själva verket nyckeln till skratt. En nyckel jag ännu inte riktigt behärskar. Det är som att tiden går långsammare på scenen, plågsamt långsamt när du upplever att publiken är tyst. Det gör att jag skyndar på fast jag gett mig f-n på att lämna luft. I efterhand noterar jag att jag liksom kväver skratt när jag alltför tidigt påbörjar ett nytt skämt. Läs mer →

– Vad är stand up? Min terapeut stirrar svart in i mina ögon som han alltid gör när han tycker att jag hycklar eller säger emot mig själv. Det händer ofta och det är obehagligt. Jag vrider mig som en larv över öppen låga, jag avbryter mitt skratt och gör allt för att sluta mig in i min lilla box där självförnekelsen är kung och undergången dess drottning.

Jag har skrivit fem svar som jag febrilt letar fram i min iphone; gemenskap, vardagsflykt, samtidstemperatur, komma i kontakt med egna rädslor och att må bättre. Jag tänker mig att vi förenas när vi skrattar ihop, att vi för en stund kan fly vardagen, att stand upen blir nån sorts värdemätare kring vad vi kan och vill skämta om just nu, att man som publik kommer i kontakt med och kan kan bearbeta egna rädslor och att man genom att se någon annan ta på sig det sociala ångestoket faktiskt kan må bättre själv.

Min terapeut, som egentligen är min egen spegelbild, ger mig som vanligt endas delvis rätt. – Varför skrattar vi? Den svedda larven fortsätter att krumbukta sig. – Eh ja, kanske för att dölja skam. – Nja, snarare är skrattet i en stand up-situation ett utlopp för rädslor.

En trygg komiker får vår fullmakt att bli vårt undermedvetna återhållna jag. Våra rädslor och bryderier kastas ut till allmän beskådan och kan genom detta förlösa oss. En osäker komiker får oss att tvivla på oss själva och skämmas över vår rädsla.

Alla komiker söker tryggheten. Vare sig man är energirik och galen eller återhållsam och avig. Man behöver utstråla att man vet vad man utstrålar. Publiken måste förstå att komikern också förstår när något skämt gått åt helvete och varför det gjorde det. Annars blir det jobbigt och det bombas. Deluxe.

Men tryggheten är inte en vara att beställa. Den är en flyktig gäst, totalt likgiltig inför egna önskningar. Den kan finnas på din axel hemma i vardagsrummet bara för att med ett hångrin flyga iväg minuterna eller sekunderna innan du ska upp på scenen.

Jag är av sådan natur att jag nöter. Men som min överärlige orm till stand up-vän brukar uttrycka det: – Du kanske överarbetar.

Ah, den gode A. Han har alltid något negativt att säga som rycker ner mig från piedestalen. Tyvärr har han ofta rätt. Eller tyvärr och tyvärr. Tiden för hyckleri är över. Livet ska mötas med det inre utvädrat. Yttre hot som tidigare fastnat likt på ett flugpapper ska strömma fritt genom det öppna sinnet men förmågan att se och vrida och vända på sig själv i enlighet med egentlig värderingsriktning måste alltid premieras. Därför lyssnar jag ofta motvilligt på A trots att jag ibland vill slå honom när han prövar mitt ego.

Det viktiga elfte giget sker på Big Ben. Min energi är på samma gång min nemesis som min största tillgång. Dock behöver den tyglas. Jag vill tygla den. Jag vill hitta tempovariationerna och pauserna. Jag behöver låta den stackars publiken andas.

Jag letar efter tryggheten. Den är bara där delvis. Som en hånande demon flyger den omkring kring mitt huvud när jag står där på scenen och jag kämpar för att fånga den, likt King Kong en gång gjorde från toppen av Empire State Building. Då gällde det flygplan. Men även om jag och den stora apan sträcker oss efter olika mål kan vårt öde bli detsamma.

Den här kvällen lyckas jag dock hålla mig kvar i skrapans topp. Jag är rolig. Jag har något. Jag vet det. Men diamanten är fortfarande en kolbit även om den oftare än förr glimmar till. Och det är ett underbart att se det där skenet lysa på publiken när det klaffar.

Jag ser hur deras rädsla lämnar dem medan tryggheten sitter stilla på min axel.

Du ser mig nästa gång på Big Ben, 25/12.

 

Om det fanns (det kanske det gör) ett dataspel om stand up skulle Leroys Live Comedy på Nortons vara level 1. Här måste spelaren ta itu med en oberäknelig och till stora delar överförfriskad publik. Häcklarna kan vara aggressiva och det är allmänt rörigt.

Klubben drivs av bland andra komikern Johannes Brenning som har fixat skynke och blinkande skyltar. Det är ruffigt, härligt och fullt av möjligheter. Och fallgropar.

Komikerna samlas bakom scenen. Alla har sin egen strategi. En del sitter och skrattar självsäkert och kastar skämt fram och tillbaka. Andra skriver i sina block eller stirrar frenetiskt ner i telefonen. Vissa vankar av och an. Det finns en gemenskap bland komiker men på scenen är du ensam. Alltid ensam.

Showen drar igång. Vissa komiker har jag hört på andra klubbar och jag känner igen skämten. Det slipas och slipas. Alla strävar efter en klockren act där allt är perfekt tajmat. Det är också syftet med många av rookieklubbarna. Nybörjarna testar vingarna och en del mer rutinerade komiker testar nytt.

Gensvaret är varierat. Inte helt lättskrattat ikväll. En komiker kommer in bakom scenen helt knäckt och ingen får prata med honom. Shit happens.

Min tur att knalla på. Inleder med en halvekivok blikning till ett härförleden uttalat moderat-uttryck. Kör ganska kort den här kvällen men det känns, som Zlatan skulle säga, bättre och bättre. Börjar bli mer närvarande på scenen även om jag fortfarande missar en del smash-upplägg.

Publiken börjar bli lite berusad nu och skrattar mer. Det är kul, de deltar och ger energi.

Ett av mina bättre gig. Nu behöver jag tid att skriva!

Nästa inplanerade gig: Big Ben 22/12.

 

 

 

 

 

 

Alla strävande stå upp-komiker vill förstås ha en bild av sig själva framför Norra Brunns klassiska backdrop. Det är ju stå upp-stället framför andra. Härifrån sändes legendariska TV-programmet Släng dig i brunnen och här vankas varje vecka kvalitets-stand up från Sveriges främsta stå upp-komiker.

Men bilden förpliktigar. Att som runtharvare i gärdsgårdsserien utnyttja Norra Brunn-auran för att boosta sitt eget haveri till karriär, kan vara diskutabelt. Norra Brunn är ju en betalklubb och får man köra där så är ju budskapet att man är någon som kvalificerat sig för den uppgiften.

Det har inte jag. Eller mina kamrater. Men vi har gått en kurs där. Och in måndags var det uppspel inför extern publik. Så det fick bli en bildjävel ändå. Känns stort. Man har kört stand up på Norra Brunn. Så gott som i alla fall.

Konstateras kunde att alla gjort stora framsteg. Själv gjorde jag mitt i och med detta mitt nionde gig. Och säkerligen mitt bästa. Dock var publiken hyfsat familjeorienterad vilket märktes när jag drog mitt lite mer utmanande material. Det skrattades mer när jag uppfattades som lite tokig och gjorde en konstig röst.

Denna stand up-höst har varit mördande intensiv. Jag vete fan vad jag har gett mig in på. Jag är något på spåren men jag är inte där ännu. För mycket överflödiga ord och manér.

But I´m getting there.

Nästa stopp på resan:

Nortons på Folkungagatan på fredag (9/12). Kl 19.