Månad: september 2019

Därför gör era ”Facebook-grattis” ont

Lämna en kommentar

53806388_355657095162777_5533433931984011264_o

Så har jag fyllt år igen. 44 jordsnurr runt solen. Tjohej och så vidare. Jag brukade gilla att fylla år. De där skälvande minuterna innan stegen hördes i trappan. Den där frukosten man aldrig fick i vanliga fall och de där presenterna som kändes ouppnåeliga. Kiss Animalize på kassett och reptilmonstret från Return Of The Jedi. Det var som att ta emot nobelpriset. Högtidligt och värdigt.

Idag är femman en annan. Jag minns hur jag såg på 44-åringar när jag var 25. Ett samhällets patrask. Deras tafatta försök på gymmet, deras illasittande jeans och svällande magar. Sådär skulle man aldrig själv bli. Och det blev jag inte heller. Jag blev skön! En kille hela tiden följande med min tid. Nere med K-pop, demonstrerande kids och valfri könsidentitet. Örat mot rälsen, rutor på magen, med i matchen hela dagen. Not.

Det är framför allt hur de tilltalar en som har sönder något. En sådan där tillgjort glad ton. Som man själv har när man pratar med äldre människor. En ton som är till för att döva det uppenbart pinsamma i situationen. Att vi inte förstår varandra och att det är mitt fel. Hur de skrattar nervöst åt allt jag säger för att jag inte ska tappa ansiktet. De överseende leendena när våra blickar möts, reflexerna att nästan resa sig upp för att bereda mig plats. Det gör ont.

Men inte lika ont som att få ett avmätt grattis på FB. Jag värderar och hanterar mina ”grattis” utifrån en skala. Ju mer broderande och målande grattishälsning desto större effort. Ett vanligt ”grattis” bemöts nästan uteslutande med en ”like”. Personen i fråga agerar pliktskyldigt och bryr sig inte ett dyft om mitt väl och ve. Jag svarar med samma brist på engagemang. Om inte personen är någon jag vill fjäska för eller är påtagligt ball i mångas ögon. Läs ekonomiprofessorn Michael Dahlén som av någon outgrundlig anledning ibland visar närvaro i mina flöden. Han får sig alltid en liten vits.

”Grattis, kungen” och ”Grattis, mannen” är att likställa med ett vanligt grattis. ”Grattis, skämtare av rang” är lite roligare. Då kan det bli ett ”tnx!” i kommentarsfältet också.

Varje år hoppas jag på personliga grattis. Något som vittnar om vad jag betyder för den personen. Typ ”Jävlar vad längesen vi sågs! Saknar din värme och oförställda humoranda. Du är en inspiration för oss andra och bör hyllas så här varje dag”. Kanske lite storvulet men ändå. Då går jag själv igång och broderar mitt svar.

Men jäklar vad lite sådant det blir. Endast rader av ”grattis”. Ofta utan utropstecken. Bara stela bokstäver hängande på en vit bakgrund. Inte en smiley, inte en tillstymmelse till liv och engagemang. Grattis, grattis, grattis. Dova toner av likgiltighet uppenbarar sig på min skärm.

Jag ”tackar” för denna årligt återkommande explosion av pliktskyldig värme. Men hey, säkerligen är jag en lika svag ”grattis”-kreatör även jag. Ska dock försöka bättra mig. Börja dikta, använda udda smileys, göra videos. Få dig att känna dig riktigt sedd och firad.

För vi måste prata om det här. Dessa avmätta ”grattis” får oss att känna oss betydligt äldre än den ålder som med ett år adderats, de skvallrar om hemtjänst, slutenvård och kateter.

Så låt oss brodera våra grattis och skapa en FB-värld av värme och tårta. Kanske kan vi ses nån gång också, i en stor flock på Gärdet och säga grattis, grattis, grattis tills timmen slår sen.

 

Klimatet: Därför väljer vi att drunkna

Lämna en kommentar

Sitter hemma sjuk och förfasas över ett TT-meddelande. Larm fr FN:s klimatpanel: Glaciärerna smälter snabbare än man trott. Men chilla en sekund! Jag är fortfarande svårt traumatiserad sen Gretas utskällning. Fanns det någon över 40 som inte satt och hulkade i skam? Jo förstås ASMÅNGA, men för oss som ändå vill vara kloka och medvetna (en judisk komiker skulle kalla det goda) var det svårt traumatiserande. How dare you!??!! Hennes hårda ord ekar i mitt huvud. I det ögonblicket var det nog bara Trump som såg en liten flicka. Jag såg ett väsen. Som om framtiden sänt denna terminator i flätor för att väcka oss alla. Eller bara hånskratta åt vårt öde.

Glaciärerna smälter snabbare. Hur skyldig är jag? Jag gör listor och finner snabbt att jag är godare än de flesta. Inga barn (sjukt dåligt för miljön), ingen bil (sjukt dåligt för miljön), flyger sällan (ni hajar), shoppar måttligt och sopsorterar semibra. Jag drar mitt strå till stacken och ändå: glaciärerna smälter. Vafan! Det är som att plugga dygnet runt och ändå få F på varenda tenta. F, F, F, F!! Man orkar inte, eller hur?

Glaciärerna smälter snabbare. Inget vi gör spelar ändå någon roll säger de som påstår sig veta. Sverige ska stå för 0,2 procent av de globala utsläppen eller något. Och så länge kärnkraften inte brett antas vara ett lämpligt alternativ så är det väl en invasion av Kina, Ryssland, Indien och USA och en konfiskering av raffinaderier och kolkraftverk som känns som lämpligast lösning.

Glaciärerna smälter snabbare. Trots Gretas och miljoner ungdomars kamp. Tänk om våra framtida jag tog fel på några decennier? Tänk om Greta skulle kommit på 70-talet istället, under anti-kärnkraftrörelsen, då kanske det hade funnits tid? Nu förstår jag hennes skakande gråt framför världsledarna. Tänk om hon vet att det är för sent. Men kanske om jag börjar köpa lite färre burkar med makrill i tomatsås? Kan det få någon politiker att lyssna? Förmodligen inte.

Varför kom du först nu, Greta? När det redan är för sent! Det är svårt att ta in att det är för sent och varför har jag glömt att det är för sent i morgon? Av samma anledning som 700 000 rökare i Sverige tuffar på i sakta mak mot kolen och lungcancern. Det är helt enkelt för gött att leva gött. Trots alla bevis, trots alla bilder, trots hostan, trots lukten så väljer 700 000 svenskar helt frivilligt att utsätta sig för något som sannolikt kommer att bidra till att förkorta deras liv och ge oöverstigliga plågor.

Och då VET vi detta, det är vedertaget att vi vet att rökning ger cancer. Men snus, naj då är det brasklappar, då kör vi på som vanligt. Och klimatet, kom igen! Temperaturskillnader har alltid skett, forskarnas uppskattningar över temperaturökningarna varierar ju brutalt osv. Ska jag sluta köpa makrillburkar med de oddsen? Glöm det. I´ll take my chances.

Jag skäms men jag har accepterat att jag inte kommer att göra någonting som på allvar kommer att hindra den globala uppvärmningen, och sannolikt inte du heller.

Förlåt oss, Greta. Du kom för sent.