Gig 120.

Jaha. Dags att summera första kompletta stand up-året. Det blev 106 gig totalt. Tre headliner-gig på Stockholm Comedy Club, gig på Gasta i Gävle, första gigget på Mafia Comedy nu i slutet av året och en jäkla massa roliga äventyr och bekantskaper. Jag sa till mig själv att jag skulle köra hårt hela 2017, vilket jag också gjort. Det har varit grymt utvecklande men också helt uppslukande. Det har snuddat vid ett missbruk. Har tvingat mig upp på den där scenen fast kroppen skrikit att den inte vill. Har gått en krävande workshop med Thomas Oredsson där ens stand up-persona har granskats i detalj och fått utstå (om än konstruktiv) kritik.

Jag känner mig rätt tärd. Ska ta ett rejält break nu på en månad, har nästa gig inbokat i Norrtälje 19 januari. Det var aldrig menat från början att jag skulle köra så hårt. Dock ett personlighetsdrag jag har att gå in hårt för saker och det hela eskalerade efter hand. Tyvärr också på bekostnad av annat, vilket jag nu sörjer. Det verkar också vara irreversibelt.

Stand up-branschen är föga förvånande stenhård och består en mängd grupperingar. Vissa ringrävar är hur trevliga som helst och kan komma fram och berömma en efter bra gig medan andra frågar: ”Vem är du?”, trots att man hälsat och pratat kanske fyra gånger tidigare. Samtidigt har jag förståelse för att man inte orkar engagera sig i alla rookies som dansar något år och sen drar sig tillbaka.

Min erfarenhet är att man måste fokusera på sitt eget framträdande och hur publiken responderar på det. Skita i att komikerna bredvid har hört dina skämt tusen gånger och kanske ha ett par personer vars åsikter man värderar. Det är en kombo mellan att stenhårt köra sin egen grej och att vara lyhörd för om det man sänder ut från scenen landar hos publiken.

Viktigaste lärdomen är dock att det tar lååång tid att bli bra, att bli någon som alltid levererar. Fortfarande kan det gå lysande ena gigget bara för att gå betydligt sämre nästa med ungefär samma material. Jag har fortfarande inte landat i mitt uttryck, det varierar ganska betänkligt beroende på humör och från gig till gig.

Nu tar jag som sagt paus från detta, åtminstone i år. Möjligen något Big Ben gig i januari men jag tror att nästa gig blir i Norrtälje 19/1.

Tack för alla som kommit och kollat och tack till alla komiker som erbjudit stöd, råd och kamratskap under året som gått.

På återseende 2018.

Erik

ps. Gig 120 då? Jo körde på sista Open Mic-kvällen som Linda och Nalle kört nu i ett och ett halvt år. Gick bra. Vi får väl se hur det blir med Open Mic-shower framöver när Stockholm Comedy Club nu flyttar till city. Kanske kommer så småningom…

Gig 119.

Jaha, då var det dags att ha det lite trögare igen då, efter fyra riktigt bra gig. Bra line up på Stockholm Comedy Club ikväll och bra med folk, bland annat ett stort gäng från Axfood.

Jag ska öppna. Känns helt ok men kan ofta vara lite trögt. Janne Westerlund värmer upp publiken en kort stund men publiken känns ganska reserverad. Jag får bra respons i början men i mitten går det rätt trögt. En rutin som har gått svinbra i flera gig får helt plötsligt knapp något gehör. Sen vinner jag tillbaka publiken igen och avslutar starkt.

Visserligen kör jag i början då publiken är lite mer spänd och oförfriskad, men blir ändå lite besviken över vissa delar av responsen, men that´s life. Ok gig som helhet men borde ha varit bättre.

Nästa gig blir Open Mic på Stockholm Comedy Club den nittonde december. Sen väntar en lite lugnare period. Men det har jag sagt förr. Känner att jag verkligen behöver en paus från giggande nu och hoppas att jag ger mig detta. Brukar bara ha så svårt att tacka nej till gig.

Gig 117 och 118.

Snart är hell week i mål! Kör två gig denna kväll. Först premiär för mig på Maffia Comedy på Hotel Malmen vid Medborgarplatsen sen Stockholm Comedy Club någon halvtimme senare.

Jäkla kul att köra på Maffia. Rymlig lokal och bra publik. Öppnar showen och kör fem minuter. Helt ok gig. Får bra respons och klubbägare Laszlo hintar om att det kan bli fler gig under våren. Kul! Hinner tyvärr inte stanna och se de andra komikerna, förutom Viktor Engberg som också premiärar. Går riktigt bra för Viktor och även han hänger med över till Stockholm Comedy Club för kvällens gig nummer 2.

Jag är nöjd med mitt gig på Stockholm också. Får bra respons trots att publiken är lite märklig. Vissa skrattar hela tiden andra sitter tysta. Några småhäcklar och andra pladdrar lite allmänt här och var. Lite rörigt helt enkelt.

Kör ikväll igen på Stockholm Comedy Club. Klockan 20. Kom förbi!

Gig 117.

Ibland måste faktiskt även en självhatare krypa till korset. Ikväll satt det fan. Open Mic på Stockholm Comedy Club. Ganska liten men ändå trevlig publik. Jag kör sist den här kvällen men det har inget med inbördes kvalitet att göra. Bara blir så.

Linda är på topp och får igång bra stämning trots att hon är förkyld. Flera rookies kör och gör så med den äran. Även en rutinerad förmåga som Fredrik Andersson svänger förbi och levererar, trots att han har ”jag har varit ute i fält och frusit arslet av mig-blicken”. Fredrik har tydligen landat en infotjänst på hemvärnet och har varit ute i fält och slitigt. Tro mig att jag känner igen den blicken…

Det känns som Thomas Oredssons visa ord trots allt burit frukt. Jag har slipat mitt material och det känns faktiskt jäkligt tajt ikväll. Punch line på punch line sitter och de sitter tätt. Känns grymt skönt. Ser nu fram emot gig-intensiv helg där jag kör två gig på Stockholm Comedy Club samt premiärar på Maffia Comedy på fredag. Hoppas vi ses!

Gig 116.

Den fem måndagar långa workshopen med han som kallas svensk stand ups gudfader, Thomas Oredsson, är slut. Det finns många åsikter om hur man blir en bra ståuppkomiker. – Gå kurs! Nej va fan, var dig själv, skit i vad alla säger, etc.

Personligen gillar jag att få sanningen rakt upp i ansiktet, hur hård den än må vara. Känns som utvecklingen går snabbare då. Jag håller inte med om allt Oredsson säger, men han har gjort sisådär 3000 gig mer än jag så nåt har han nog snappat upp kring ståuppens fundament.

Det jag själv tar med mig är att man måste göra publiken medveten om vem det är som står på scenen. Varför drar just jag de skämten jag drar? Alla skämt måste utgå från din karaktär. Sen måste publiken gilla dig. Låter ju rätt fundamentalt men är oerhört viktigt. Gillar de dig får du mycket gratis. Tycker de att du är osoft kan suveräna skämt bomba.

Den här kvällen har workshop-deltagarna samlats på Big Ben. Alla kör ca 6-7 minuter material som slipats till under dessa fem måndagar. Jag skulle säga att alla gör sina bästa gig under den här perioden. Att stå och traggla för ett nära på tomt Norra Brunn, så när som på åtta halvintresserade komiker, är inte det lättaste. Skämt behöver en nyfiken publik och det är rätt hyfsat drag  på Big Ben ikväll.

Jag är rätt nöjd med mitt gig. Är ganska lugn och sätter de flesta nya grejer jag har slipat till. Får hygglig respons också. Kul!

Nästa gig: Open Mic, Stockholm Comedy Club, 12/12 kl 20.

Gig 115.

När jag med modstulna steg vandrar uppför Sandhamnsgatan är ångesten stegrande. Dels är jag i mina gamla kvarter. Innan jag flyttade till Söder bodde jag här, i de avlägsnaste mörkaste delarna av Gärdet. Dels har jag ingen aning om vad jag gett mig in på. En dj vid namn Niklas Jungstedt har sett mig på Big Ben nån gång och gillade vad hans såg. Helt sonika bjöd han in mig till sitt årligen återkommande jippo Glöggburst som går av stapeln i hans lya på Gärdet. Komikerkollegan Tobbe Ström körde i fjol och är också inbjuden. Stå och köra på en hemmafest alltså. Kan går hur jävla illa som helst om folk inte är med på noterna och sitter och skrålar och krökar medan en annan försöker idka humor.

Men jäklar i min banankartong vad trevligt det blir. På given signal samlas festdeltagarna i vardagsrummet och min ankomst signaleras med pompa och ståt. Sen river jag av 12 minuter och det går svinbra. Grymt intim skön känsla. Fördelen är att jag märker direkt när något inte funkar och kan gå in och fånga upp. På Big Ben med strålkastarna i ansiktet och kompakt beckmörker har man ofta ingen aning om hur publiken reagerar, ja om de inte skrattar märker man förstås det, men att tolka in små nyanser och anpassa sig efter det är ofta svårt. Jag får till och med ett nytt fan i en 11-årig tjej som tycker att jag är skitkul. Lite märkligt eftersom mitt material inte alltigenom är rumsrent. Nu håller jag kanske igen lite eftersom hon är närvarande men vad ska jag göra, jag har det material jag har.

Bjud hem en komiker alltså. Jävla skönt koncept. Så länge det skapas stand up-förutsättningar. Dvs, folk sitter och håller käften och lyssnar på komikern. Om det springs och krökas och skrålas blir det ju omöjligt.

Förutom mig kör Tobbe Ström ett jävla bra gig och en påstruken gynnare i baren lovar att han ska gå upp och riva av en femma på Big Ben på tisdag. Den som lever får se.

Nästa gig: Big Ben 11/12 kl 20

Tillsammans med Carl Stanley är nog Marcus Berggren och Henrik Nyblom de ståuppkomiker som oftast benämns som ”The Next Big Thing” i humor-Sverige. Det kan nog vara så. Under mina 18 månader i stand up-Stockholm har jag sett dem åtskilliga gånger och det känns som att de tagit avgörande kliv bara det senaste året. Båda, men kanske framför allt Berggren, verkar ha en tydlig ”more is more”-filosofi där varenda sekund på scenen ska fyllas med en ännu påhittigare referens än sekunden innan, gärna i ett djävulusiskt tempo.

Den här kvällen har de premiär för sin show ”En riktig jävla julshow” på LAIKA i Hornhuset i Hornstull. På en glittrig scen med allsköns attirajler och med husbandet ”Johan Mörk och Kärleken” vid sin sida river de av ett tre timmar (inklusive paus) långt spektakel, oerhört (och då menar jag oerhört oerhört) löst baserat på jesu födelse.

Det är för det mesta riktigt underhållande. Anekdoter och bibelbaserade skämt varvas med publiksnack, snack med bandet och snurrande på en tombola. Behållningen ligger i duons samspel och framför allt det smattrande referens-droppandet. Någon kvinna i publiken blir Leila K på tjack, komikern Petter Bristav anses inte ha några punch lines och undertecknad kallas en snubbe ”som ser ut att ha läst ”The Game” fem gånger”. Väldigt roligt och publiken älskar´t.

Showen är förstås menad att vara fullkomligt kaotisk. Den börjar för övrigt aldrig. Själva showen alltså. Säger de. ”Snart börjar showen, vi ska bara köra en grej innan först” är det stående mantrat. Jag vet inte vilka den här duon bör liknas vid, om några. Nån sorts blandning av Filip och Fredrik, Kurt Olsson och Karl Einar Häckner kanske, men ändå stand up-vassare.

Personligt blir det aldrig, om vi inte ska räkna deras hemvändande-sketch där de firar tragisk jul med familjen i sina respektive hålor (Kungälv och Skara väl?). Vad de egentligen tycker och tänker mellan vansinnestirader, trams och buskisfasoner får vi inte veta, men det kanske inte är intressant. Behållningen ligger ju i det absurda och den komik som helt verkar uppstå i stundens ingivelse; husbandet missar att sluta spela när Berggren sparkar och får en avhyvlning, Nyblom beställer Släng dig i brunnen-jingeln och en kvinna i publiken vinner en paradisask där endast de äckliga bitarna återstår. Manuskort har de så det räcker och blir över men det känns ofta skickligt improviserat.

Kaoset är charmen men kanske är less ibland more trots allt. Tre timmar är generöst men blir lite i överkant. Pausen är extremt lång känns det som och här tappas en del tempo. I andra akten följer sedan två gästartister som hoppar in och i det ena fallet läser en ”allvarligare” julbetraktelse och i det andra kör ett ordinärt stand up-set. Det första momentet funkar men Dominik Henzels ganska långa gig mitt i julshowen känns lite märkligt. Inget fel på Henzel egentligen men han blir en obegriplig kontrast till Berggren och Nyblom som märkligt förlägna står och tittar på vid sidan av scenen.

Duon lyckas dock få upp stämningen med några hiskeliga (tycker nog visserligen bara jag som avskyr Håkan Hellströms melodramatiska sorglöshet) allsångsnummer som river tag i den unga, medvetna Hornstull-publiken.

Summa summarum en riktigt brokig kväll men tillräckligt ofta så pass vansinnigt underhållande att jag tycker ni ska gå och kolla. Duon kör ikväll och även på Lucia.

God fortsättning. Snart börjar showen.

Gig 114.

Hoppla, vilken kväll på Stockholm Comedy Club! Mycket folk som vill ha kul samt varierade och taggade komiker. Evighetsmaskinen Ato Karlsson MC:ar som vanligt och får direkt igång publiken. Skönt när man som komiker från sidan ser att det verkar vara en taggad publik. Först ut är Viktor Engberg. Energiknippet som trots att han bara hållit på sen i april redan är en mästare på att skapa bilder och hitta roliga vridningar.

Jag går på som tvåa och gör ett bra gig. Har ändrat om lite igen och får till ett mycket bättre intro. Är betydligt lugnare och har skakat av mig den dåliga känslan från tidigare i veckan. Flera nya grejer funkar dessutom. Känns bra!

Avslutar första halvan gör Josefin Sonck. Hon är, som vanligt, riktigt rolig. Hittar alltid egna personliga grejer att skämta om och bygger även ut mer generellt. Man kommer in lite i hennes värld och det är trivsamt (nåja) där.

Efter pausen kör min vapendragare John Olsson som liksom jag ändrat mycket sen kvällen innan. Det går riktigt bra för John också. Lyckas göra flera ämnen mer relevanta för publiken och får därmed mer skratt.

Avslutar gör knarrige skåningen Simon Gärdenfors. Han kör väldigt mycket publiksnack som han väver in i sina rutiner. Jag gjorde också det när jag headlinade. Jäkligt viktigt att visa publiken att man är med och vill att de ska ha kul. Det funkar för det mesta riktigt bra och ger bra ”här och nu”-känsla.

Nu väntar sannolikt en lugnare vecka. Veckan därpå blir det däremot fullt ställ med en massa gig.

Nästa gig: Glöggburst 10/12

Gig 113.

Sen stand up-legendaren Tomas Oredsson under en workshop jag deltar i började peta i ett ömt sår har hela min stand up-existens börjat skaka i sina grundvalar. Åja, det har nog skakat ganska rejält ett tag men hans ord letade sig in och befäste delar i min scenpersonlighet jag försöker jobba mig ur.

Min vana trogen är jag en man av överdrifter. Inget häpnadsväckande har egentligen hänt men jag är lite inne i en tvivlarfas angående delar av min act. Där finns höjdpunkter men också delar som inte resonerar med publiken som jag önskar. Lite osäker kring vad jag ska utveckla, vad jag ska behålla och vad jag ska droppa.

Kvällens gig går rätt bra, eller ok. Jag har kastat om rätt mycket i setet så det är lite rörigt i skallen, försöker hitta den bästa inledningen för mig och det trasslar lite.

På´t igen ikväll!

Stockholm Comedy Club 1/12 kl 20.