Gig 115.

När jag med modstulna steg vandrar uppför Sandhamnsgatan är ångesten stegrande. Dels är jag i mina gamla kvarter. Innan jag flyttade till Söder bodde jag här, i de avlägsnaste mörkaste delarna av Gärdet. Dels har jag ingen aning om vad jag gett mig in på. En dj vid namn Niklas Jungstedt har sett mig på Big Ben nån gång och gillade vad hans såg. Helt sonika bjöd han in mig till sitt årligen återkommande jippo Glöggburst som går av stapeln i hans lya på Gärdet. Komikerkollegan Tobbe Ström körde i fjol och är också inbjuden. Stå och köra på en hemmafest alltså. Kan går hur jävla illa som helst om folk inte är med på noterna och sitter och skrålar och krökar medan en annan försöker idka humor.

Men jäklar i min banankartong vad trevligt det blir. På given signal samlas festdeltagarna i vardagsrummet och min ankomst signaleras med pompa och ståt. Sen river jag av 12 minuter och det går svinbra. Grymt intim skön känsla. Fördelen är att jag märker direkt när något inte funkar och kan gå in och fånga upp. På Big Ben med strålkastarna i ansiktet och kompakt beckmörker har man ofta ingen aning om hur publiken reagerar, ja om de inte skrattar märker man förstås det, men att tolka in små nyanser och anpassa sig efter det är ofta svårt. Jag får till och med ett nytt fan i en 11-årig tjej som tycker att jag är skitkul. Lite märkligt eftersom mitt material inte alltigenom är rumsrent. Nu håller jag kanske igen lite eftersom hon är närvarande men vad ska jag göra, jag har det material jag har.

Bjud hem en komiker alltså. Jävla skönt koncept. Så länge det skapas stand up-förutsättningar. Dvs, folk sitter och håller käften och lyssnar på komikern. Om det springs och krökas och skrålas blir det ju omöjligt.

Förutom mig kör Tobbe Ström ett jävla bra gig och en påstruken gynnare i baren lovar att han ska gå upp och riva av en femma på Big Ben på tisdag. Den som lever får se.

Nästa gig: Big Ben 11/12 kl 20