Tillsammans med Carl Stanley är nog Marcus Berggren och Henrik Nyblom de ståuppkomiker som oftast benämns som ”The Next Big Thing” i humor-Sverige. Det kan nog vara så. Under mina 18 månader i stand up-Stockholm har jag sett dem åtskilliga gånger och det känns som att de tagit avgörande kliv bara det senaste året. Båda, men kanske framför allt Berggren, verkar ha en tydlig ”more is more”-filosofi där varenda sekund på scenen ska fyllas med en ännu påhittigare referens än sekunden innan, gärna i ett djävulusiskt tempo.

Den här kvällen har de premiär för sin show ”En riktig jävla julshow” på LAIKA i Hornhuset i Hornstull. På en glittrig scen med allsköns attirajler och med husbandet ”Johan Mörk och Kärleken” vid sin sida river de av ett tre timmar (inklusive paus) långt spektakel, oerhört (och då menar jag oerhört oerhört) löst baserat på jesu födelse.

Det är för det mesta riktigt underhållande. Anekdoter och bibelbaserade skämt varvas med publiksnack, snack med bandet och snurrande på en tombola. Behållningen ligger i duons samspel och framför allt det smattrande referens-droppandet. Någon kvinna i publiken blir Leila K på tjack, komikern Petter Bristav anses inte ha några punch lines och undertecknad kallas en snubbe ”som ser ut att ha läst ”The Game” fem gånger”. Väldigt roligt och publiken älskar´t.

Showen är förstås menad att vara fullkomligt kaotisk. Den börjar för övrigt aldrig. Själva showen alltså. Säger de. ”Snart börjar showen, vi ska bara köra en grej innan först” är det stående mantrat. Jag vet inte vilka den här duon bör liknas vid, om några. Nån sorts blandning av Filip och Fredrik, Kurt Olsson och Karl Einar Häckner kanske, men ändå stand up-vassare.

Personligt blir det aldrig, om vi inte ska räkna deras hemvändande-sketch där de firar tragisk jul med familjen i sina respektive hålor (Kungälv och Skara väl?). Vad de egentligen tycker och tänker mellan vansinnestirader, trams och buskisfasoner får vi inte veta, men det kanske inte är intressant. Behållningen ligger ju i det absurda och den komik som helt verkar uppstå i stundens ingivelse; husbandet missar att sluta spela när Berggren sparkar och får en avhyvlning, Nyblom beställer Släng dig i brunnen-jingeln och en kvinna i publiken vinner en paradisask där endast de äckliga bitarna återstår. Manuskort har de så det räcker och blir över men det känns ofta skickligt improviserat.

Kaoset är charmen men kanske är less ibland more trots allt. Tre timmar är generöst men blir lite i överkant. Pausen är extremt lång känns det som och här tappas en del tempo. I andra akten följer sedan två gästartister som hoppar in och i det ena fallet läser en ”allvarligare” julbetraktelse och i det andra kör ett ordinärt stand up-set. Det första momentet funkar men Dominik Henzels ganska långa gig mitt i julshowen känns lite märkligt. Inget fel på Henzel egentligen men han blir en obegriplig kontrast till Berggren och Nyblom som märkligt förlägna står och tittar på vid sidan av scenen.

Duon lyckas dock få upp stämningen med några hiskeliga (tycker nog visserligen bara jag som avskyr Håkan Hellströms melodramatiska sorglöshet) allsångsnummer som river tag i den unga, medvetna Hornstull-publiken.

Summa summarum en riktigt brokig kväll men tillräckligt ofta så pass vansinnigt underhållande att jag tycker ni ska gå och kolla. Duon kör ikväll och även på Lucia.

God fortsättning. Snart börjar showen.