Gig 101.

Kör mitt andra headliner-gig på Stockholm Comedy Club denna fredagkväll. Helt urblåst i huvudet efter gig i Gävle på onsdagen samt sömnbrist. Riktigt trevlig kväll är det ändå med betoning på trevlig. Betydligt ”snällare” komiker än mig den här kvällen. Jag tycker förstås att jag är snäll (innerst inne), men pratar kanske om saker som uppfattas annorlunda.

Trivsamme norrlänningen Anders Häggström är MC och är som vanligt mycket rolig. Publiken gillar honom. Jag har nån tanke om att jag ska öppna med att dra några skämt om några av komikerna som kört innan och som jag känner ganska väl. Bestämmer mig dock för att bara dra ett litet skämt om Anders. Jag säger ungefär: ”Jag och Anders gick mellanstadiet tillsammans, det var jag som slet av honom håret och stack två fingrar i ögonen på honom”. En anspelning på Anders tunnhårighet och att han har glasögon.

Man behöver inte vara en humoristiskt geni för att inse att 1. Skämtet är inte fantastiskt. och 2. Det finns risk att man kan känna viss aversion mot en individ som drar ett sådant skämt. Jag drar skämtet eftersom Anders skämtat lite om mitt ”farliga” utseende tidigare och förstås i all vänskaplighet.

Med detta sagt får jag lite motvind i början, till skillnad mot giget i Gävle där de älskade mig och svalde mig med hull och hår. När du som komiker når likeable-zonen får du sjukt mycket gratis, annars får du jobba.

Nu ska sägas att det går bra ändå. Bränner av 24 minuter och det är på det hela taget ett bra gig. Några gillar mig som fan hela vägen medan andra kommer och går lite. När jag är lite trött och tärd blir jag lite hårdare i approachen och då märker jag att jag ofta får lite sämre garv. Livet.

Sjukt nöjd att jag inte missade mina rutiner. Var så trött att det kändes som jag hela tiden jagades av texten.

Gig 100!!!!

Jag gjorde det. Sedan den 30 augusti förra året har jag stått på en stand up-scen 100 gånger. Det är för en erfaren ståuppkomiker ingenting, men för mig en tydlig milstolpe. Min scennärvaro har ökat till kanske 60 procent, manus-promptern i huvudet har börjat avta något och jag har allt roligare på scen. Eftersom jag blir säkrare får jag också fler garv. Det är som en god cirkel.

Det är fantastiskt men också förbrännande. Inte helt lätt att kombinera en satsning med krävande heltidsjobb. Att få fram nytt material som håller tar en jävla tid och måste grindas in för att flyta.

Den här onsdagskvällen ska jag upp till Gävle och ska köra på klubben Gasta Comedy. Det visar sig vara knökfullt. Över 200 pers. Jeez! Med råge den största publik jag har kört för.

Jag åker tåg upp med Elin Almén och Kristoffer Appelquist. Grymt kul att sitta med dessa båda i några timmar och snacka (mestadels deras) erfarenheter.

Mitt gig går, enligt mig, skitbra. Inte ofta man får såna här förutsättningar. Stor publik som verkligen vill se stand up. Jag har ju dessutom jobbat i Dalarna och Gävle så de kanske ger mig lite mer kärlek än brukligt.

Förutom att jag tappar lite manus i mitten så är det bra med skratt rakt igenom. Knappast van att få stora garv redan på set-upen så kul när det händer.

I morgon headlinar jag på Stockholm Comedy Club. Vore grymt om du kom!

Gig 99.

Jäkla gött att köra på Stockholm Comedy Club igen! Inte jättemycket folk ikväll men helt ok. De som är där verkar vilja ha kul och det är överlag bra stämning. Spränger in lite nya skämt här och där och rätt mycket sitter. Kör 14 minuter och då utelämnar ändå flera rutiner. Om en vecka headlinar jag och då bränner jag av lite mer. Då måste ni komma!

99 gig nu som sagt. Frågan är om jag ska klämma av hundringen på King Comedy på söndag eller om det får bli på Gasta i Gävle på onsdag nästa vecka. Den som lever får se!

Gig 98.

Fan i min banankartong om det inte sitter en punkare längst fram även vid kvällens gig. Fast den här punkaren känner jag. Micke är en galet frekvent stand up-besökare. Hur många gig han sett egentligen? Han måste även ha hört varje komikers set typ 20 ggr, så när man får Micke att garva då jävlar har man lyckats. Och jag tycker mig se att han drar på smilbanden åtminstone ett par gånger under mitt set. Känns obeskrivligt stort…

Jag kör knappa åtta minuter och det går bra skulle jag säga. Inte asbra men det garvas ganska ofta. Det känns trevligt. Simon Gärdenfors garvar rätt mycket vilket känns kul eftersom jag alltid själv garvar åt den lille släpige skåningen.

I övrigt väljer jag att nämna Erik Börjesson som jag tycker gör ett av sina bättre gig. Bra skämt plus härlig likeability på scenen. Han går framåt! Kul även att se min gamle vapendragare Andreas Åström som jag också tycker ligger i och utvecklas. Finns som bekant inga genvägar till de stora skratten. Bara förnedring och ihärdighet.

Som det ser ut nu kommer mitt 100:e gig äga rum på King Comedy på söndag om jag glider förbi och får plats. Ödets ironi eftersom jag precis i ett skämtförsök ljugit om att jag i höst kommer sätta upp en show där. Hur nu folk kunde gå på att jag skulle ta minst 400 spänn för att köra åtta minuter. Blev lite förlägen (och uppriktigt sagt förvånad) över grattiskavalkaden, känner mig därför nödgad att förtydliga. Jag ljög. Punkt.

Nästa gig: Stockholm Comedy Club, 13/10 kl 20.00

Gig 97.

Fortfarande lite måndagströgt på Big Ben. Verkar inte ha gått upp för medborgarna att de kan inleda veckan med stand up. Men de som dyker är helt med i matchen. Framför allt Punkar-Tim. Han har ett överjävligt härligt skratt och verkar tycka det mesta är kul. Men till skillnad från vissa som inte hajar när det är dags att hålla käften han han en förvånande fingertoppskänsla. Sitter inte och stör utan verkar bara tycka att det är genuint kul att garva. Han ensam får ofta med sig resten av publiken och räddar äran åt de flesta komikerna.

Jag gör ett riktigt bra gig om jag får säga det själv. Blir allt lugnare och det går allt snabbare att slussa in nytt material. Grymt skönt att få garv på nya grejer. Kör sex minuter prick och hinner, förutom invant intro, testa en ganska omgjord rutin.

Nästa gig: Cash Comedy Club 11/10

Gig 96.

Faaan va kul det är när du testar nytt och det sitter direkt. Förvisso en jävla guldpublik på Big Ben ikväll men ändå. Har inte planerat att köra men Ahmed låter mig få några minuter. Hade egentligen tänkt glida ner redan igår måndag men kände mig svag och tryckte fem Narcos-avsnitt istället.

Jag får nästan mer betalt för mina nya skämt än mina gamla. Det är en av de svåraste grejerna som ståuppare, att hålla glöden levande i gamla skämt. Ofta tänker man att nu jävlar river jag av guldet, sen går man inte in helhjärtat och de stora skratten uteblir. Publiken känner direkt när man själv inte tycker det är kul.

Min vän John Olsson gör också ett bra gig och vågar testa mycket nytt. Det kan kännas tufft att testa nytt när flera grymma komiker kör och det är mycket folk. Men man måste våga. Annars tar man sig inte vidare.

Idag känns det som att jag tar ett steg framåt i utvecklingen. Fast det kan förstås braka åt helvete snart igen.

Nästa bokade gig: King Comedy, 8/10

Gig 95.

Det är något mycket speciellt med King Comedy när jag anländer strax innan kl 20. Stället är nämligen packat med folk! Jag ba, what?! Men det ska visa sig att de inte är där för att kolla på stand up. Det har varit en kväll där olika sånggrupper har uppträtt. När konfrencier Hakkala börjar hojta om stand up drar sig sångfåglarna likt flyende gnuer mot utgången. Men precis som på savannen är det några som inte hinner undan.

Jag går upp som andra komiker och det är ganska larmigt. Jag har hittat en setlist från deras kväll så jag tjatar lite med de sångfåglar som är kvar och ber dem sjunga sitt paradnummer. De stämmer helt sonika upp i en fyrstämmig version av ”Uti vår hage”. De som känner mig vet att jag inte är en helt oäven sångare. Inte superäven heller men det blir en fin stund där jag improviserar ett par fraser från scenen. Dammar i övrigt på med lite inkört med halvnytt strössel. Kul kväll!

I övrigt kör Marcus Berggren utan glasögon i finjacka och ungdomlig keps. Det går förstås lysande.

Nästa bokade gig: Stockholm Comedy Club 13/10 men det blir garanterat något innan det.