Gig 112.

Om jag rev King Comedy i går så river jag knappast Big Ben den här kvällen. Fibblat om en del i materialet och känner mig inte helt taggad. När publiken dessutom generellt är seg och några inledande skämt går dåligt så blir det lite uppförsbacke. Lyckas ändå avsluta okej med en ”säker” rutin. Bara på´t igen.

Gig 111.

King Comedy är för ståuppkomikern vad bilan är för den dödsdömde. Nåt man kan ha lite lätt ångest inför. Men ikväll är det bara pukor och trumpeter. Denna Sveavägens cancersvulst fyller nämligen ett år!

Vad kan man säga om detta dödens väntrum som inte redan är sagt? Jo, bland annat att scenen är bortplockad. Bara skönt om du frågar mig då man nu kommer lite närmare publiken och kan välja att helt strunta i att stå på scenen (Johannes Hakala hade ikväll tillverkat en provisorisk scen utav två högtalare, men jag körde löst och ledigt på golvet i stället).

För att vara på King är det närmast fullsatt ikväll och riktigt internationellt. Thailändskor, tyskar och en engelsman får höra bland annat Erik Börjesson köra hela sitt set på engelska. Rätt imponerande av honom faktiskt.

I övrigt denna storstilade jubileumskväll kör innan mig Benny Rodin, nämnde Börjesson och Patric Svedberg. Det är rätt trevligt om än lite tjattrigt från några av borden.

Själv är jag rätt sugen på att köra och skiter som sagt i scenen. Tar istället på mig rollen som lite lekledare och tjoar rätt friskt med publiken. Bjuder bland annat upp en av thailändskorna och hon drar nån form av fräckis som inbegriper fiskar. Det känns lite finlandskryssningen från helvetet.

Sen testar jag lite nytt som jag i princip enkom kör för ett svenskt par som sitter i mitten och Benny Rodins farsa som är en frisk fläkt under giget. Pratar på rätt rejält men är ändå med i setet och ger mig grejer jag kan jobba med. Han höjer stämningen! Paret garvar också rejält åt flera nya saker. Får nog säga att det är mitt roligaste gig på King hittills. Förutom när jag för ett par gig sen freakade ur på scenen på grund av en never ending heckler.

I morgon kör jag work shop på Norra Brunn sen får vi se om det blir nåt gig i veckan också.

Stay frosty!

Gig 110.

Jag gillar Erik Börjesson. Han har gett mig flera gig på Cash Comedy, han är en rolig komiker/MC och verkar vara en genuint trevlig person. Nu känner jag honom inte så jävla väl. Han har väl ett sexbrott i garderoben som alla andra (obs skämt) men utav det jag hittills sett av honom upplever jag honom som en bra och bjussig person. En sådan ska man hålla sig nära i den här så kallade stand up-branschen där energitjuvar lurar i varje hörn. Som insekter under svår abstinens slåss vi ju alla om samma futtiga scentidsfixar. Det leder inte alltid till sämja och välvilja komiker emellan.

Den här kvällen har Erik samlat ihop fyra komiker för att testa om det är fett att köra klubb på Isidor Kök och Bar i Solna. Ett charmigt rövhål något stenkast från det som en gång var Råsunda men som numera ser ut som Ground Zero. Trots att jag är AIK:are är jag inget större fan av norrort.

Uppslutningen är väl inte monumental men jag har ändå lyckats få dit ett drygt tiotal. I kombination med lite locals och andra så landar vi nog på runt 25 pers. Helt ok ändå. Bland annat är min syrra Matilda där med vänner samt min vän Tony, plus anhang, som förra året lät mig köra ett gig på hans företag när jag bara hade kört två gig i Stockholm. Tony är nog den ultimata stand up-publikmedlemmen. Garvar ofta och hänger gärna med när komikerna kör publiksnack utan att ta för mycket plats.

Det blir en jäkla bra kväll. Förutom mig kör Olof Berglund, Tobias Jacobsson och Viktor Engberg. En skön mix av komiker och med tanke på stämning och respons hade nog ingen fnyst åt att ha behövt dega ett par hundringar för den här underhållningen.

Nu hoppas vi att Erik kör några kvällar till. Då får ni komma och supporta! Även norrort behöver stand up…

För egen del står jag med papper och testar bland annat en tre minuters-rutin jag skrivit kvällen innan. Sätter nästan hela men behöver kolla några gånger. Det gör ingenting. Gillar att det går snabbare och snabbare för mig att slänga in nytt material i setet och känner att stora delar funkar. Blir kul att utveckla!

Nästa gig möjligen på King Comedy, sön 26/11, om jag pallar. Ses!

Gig 109.

Får mess vid 18-tiden om avhopp på Cash Comedy så drar förbi och kör en spontanare. Jäkligt seg sen kvällsjobb igår så tar ett tag innan jag kommer igång. Inget höjdargig men bra repsons på en del ställen. Är mitt inne i mitt workshopande just nu så vrider och vänder på i princip varje rutin. Känns lite löst i kanterna.

Var kul att se en ny tjej idag som jag tyvärr inte minns förnamnet på men som hette Amalia i efternamn. Hade tydligen inte kört så länge men bra tempo och flera roliga skämt. Kul!

Avslutningsvis tack till Jenny och Erik för giget och tack till Dillner för att han inte ramlade in i mitt bord.

Kör i Solna på fredag. Kom igen Gnaget!

Gig 108.

Svänger förbi alltid trevliga Cash Comedy. Blir alltid intim stämning även om det inte är jättemycket folk. Brassar av en rutin jag bara kört tre gånger och en som jag testar för första gången (i sin nuvarande utformning). Som alltid när jag testar nytt blir jag liiite mer spänd och därmed lite allvarligare och därmed lite mindre likeable och därmed får jag lite färre skratt. Det är sen gammalt. Men jag känner att det finns mycket i det nya som är bra! Grymt skönt när man skriver ett sjok nytt där det mesta ändå känns ok.

Nästa gig blir väl min workshop på Norra Brunn på måndag. Men det får bara några olyckligt lottade satar se. Kanske hinner med nåt innan dess. Ses!

Gig 107.

Går just nu en workshop på Norra Brunn med Tomas Oredsson. Fick en del synpunkter under dagen så jag gjorde om lite och testade på Big Ben ikväll. Gick helt ok men var för lite folk för att jag ska kunna dra alltför stora växlar. Inte så mycket att tillägga, dessutom för trött för att skriva så det blir kort idag.

Nästa gig: Cash Comedy 15/11

Gig 106.

Det är som en ond dröm. När jag går in på Kings´s Arms för att ånyo ställa mig på King Comedys idag helt instrumentfyllda scen, är allt som för en vecka sen. Samma komiker vänder sig liksom i filmisk slow motion när jag kommer in. Jag nästan hör den suggestiva musiken. Och där sitter de. Den bedagade Lasse, kvinnan och häcklaren. Samma trio som förra veckan nästan fick mig att göra något straffbart.

Förutom den bedagade trion och kvällens komiker består publiken av ett par från Schweiz som inte förstår svenska och ytterligare en kvinna. Vanlig King-stämning med andra ord.

Jag förbereder mig för en intressant kväll men väl på scenen ser jag att den bedagade trion reser sig och går. Trevligt! De slipper se mig, publiken slipper oväsen och jag slipper tre år på Hall. Istället ägnar jag mig åt de schweiziska paret och kör lite blandat på svenska och engelska. Drar väl av knappa 15 minuter. Känns skönt att få köra igenom lite rutiner och snacka med komikerkollegor. Blir en bra kväll ändå. Fjärran från förra veckans ”Lasse-trauma”.

Nu väntar fem måndagar med workshop på Norra Brunn med Thomas Oredsson och mer gigande såklart. Håll koll på min Pärlkastaren-sida på FB, där lägger jag upp alla kommande gig.

Ses!

Gig 105.

Ibland gråter jag i mitt sovrum. Där är jag som svagast. Där kan jag uppleva stark ångest och där är ensamheten som störst. Det stör mig att den plats som bör vara min borg ofta är min mörka skog. Där hopar sig tvivlen och farorna i skuggorna. Där bakom en stubbe står självhatets vätte och smädar mig.

Sovrummet är antitesen till scenen. Där kan jag få vara stark och lysande. Sen jag började med stand up har jag närt besattheten av skrattets socker. Ett dåligt gig är som en svältkur. Du dräneras, torkar ut, tillintetgörs. Ett bra gig är som att vara i Willy Wonkas chokladfabrik. Du ligger under vattenfallet som utgörs av ren choklad med öppen mun och tusentals kalorier i sekunden väller in i din omättliga käft.

Jag tror att jag behöver förstå varför jag utsätter mig för detta. Om det bara är skrattets socker man är ute efter ligger diabetesen där och lurar förr än man anar. Men just nu är jag som heroinisten, ständigt på jakt efter skrattfixen. Låt gå för det då. Ett tag till.

Den här kvällen headlinar jag igen på Stockholm Comedy Club. Tredje gången nu. Grymt kul att få chansen att köra lite längre! Då giget oturligt krockar med fotbollen är det inte jättemycket folk ikväll. Runt 25 pers. Det blir en utmaning.

Men jävlar i min låda vad jag levererar. Det här är första gången sen jag började som jag, bitvis i alla fall, är mig själv fullt ut. Inte en manusrabblande galning som tar ton under permission från Hall. Jag kör nytt, snackar med publiken och levererar variation. Ett rätt steg mot den typ av komiker jag gillar, den typ av komiker jag vill bli. En helhetsupplevelse. En resa. En tarmsköljning.

Och publiken är med mig ikväll. Får en jäkla massa garv trots det ringa antalet. Kör hela 26 minuter och det känns faktiskt inte segt även om mycket fortfarande behöver slipas.

På söndag är jag tillbaka i vardagen på King Comedy. Hoppas för världens skull att förra veckans häcklare inte är på plats. Eller, det får han ju vara. Jag får ta en toy…

Gig 104.

Big Ben är verkligen upp och ner. Ibland är publiken fåtalig men ändå entusiastisk, ibland mångtalig men ändå reserverad. Ikväll är det fullproppat och kärvänligt. Folk är där för att ha kul. Förstås är det torsdag. Alltid bäst drag då eftersom showen är på engelska första halvan och många i publiken kommer av just den anledningen, sen verkar många stanna kvar till efter pausen då showen fortsätter på svenska.

Extra kul ikväll att två av mina systrar med vänner och respektive dyker upp samt min pappas gamla vänner Peter och Anna-Karin Winblad. De sätter sig längst fram och bidrar till lite hemtrevligt stöd. Passar extra bra ikväll eftersom jag kör typ fyra minuter helt nytt.

Det går fan bra ikväll. Lite speciellt då jag får väldigt mycket skratt på skämt som jag inte alltid får lika mycket skratt på. Dessutom funkar det nya skitbra. Tror att det märks att jag känner en del kring det materialet. Det är det som är bra stand up för mig. Att materialet bottnar i den person du är och utgår från det. Jag börjar mer och mer komma tid. Det är svårt. Ibland plågsamt. Men enda vägen, anser jag, för att det ska blir relevant i längden. Många går upp och drar skämt som inte har med dem att göra över huvudtaget. För att vara häftig. Ofta inför polarna. Men du har inte dina polare med dig på scenen. Ibland finns de inte heller i publiken. Då står du där ensam med endast tystnaden kvar att luta dig emot.

I övrigt tar jag med mig Benny Leika Rodins diss av Tomas Bonderuds musikval. En fin stund.

Ikväll ser ni mig headlina på Stockholm Comedy Club. Kom för fan. Jag kommer ge allt jag har.

Gig 103.

Om söndagens gig fick mig att fundera på att ta livet av en häcklare är det betydligt beskedligare ikväll. Glider förbi Big Ben och får tid. Denise, en tjej som inte kört på ett par år, vill gärna undvika att öppna så jag erbjuder mig att göra det. Får till slut köra efter Lasse Nilsen som tvåa. Det är riiiiktigt seg publik och jag ska köra mycket nytt. Bara att ställa sig in på att vara glad och ha energi då responsen troligen kommer bli rätt sval.

Jag är riktigt nöjd med min leverans av nya skämt. Behöver ändra en del men får ändå ok garv med tanke på stämningen. Har jäkligt kul på scenen just nu och vill typ gigga varje dag. Kul när det är så och då gäller det att passa på eftersom det brukar vända snabbt.

Nästa gig: Big Ben 9/11 sen headlinar jag på Stockholm Comedy Club 10/11

Kom för fan!