Gig 104.

Big Ben är verkligen upp och ner. Ibland är publiken fåtalig men ändå entusiastisk, ibland mångtalig men ändå reserverad. Ikväll är det fullproppat och kärvänligt. Folk är där för att ha kul. Förstås är det torsdag. Alltid bäst drag då eftersom showen är på engelska första halvan och många i publiken kommer av just den anledningen, sen verkar många stanna kvar till efter pausen då showen fortsätter på svenska.

Extra kul ikväll att två av mina systrar med vänner och respektive dyker upp samt min pappas gamla vänner Peter och Anna-Karin Winblad. De sätter sig längst fram och bidrar till lite hemtrevligt stöd. Passar extra bra ikväll eftersom jag kör typ fyra minuter helt nytt.

Det går fan bra ikväll. Lite speciellt då jag får väldigt mycket skratt på skämt som jag inte alltid får lika mycket skratt på. Dessutom funkar det nya skitbra. Tror att det märks att jag känner en del kring det materialet. Det är det som är bra stand up för mig. Att materialet bottnar i den person du är och utgår från det. Jag börjar mer och mer komma tid. Det är svårt. Ibland plågsamt. Men enda vägen, anser jag, för att det ska blir relevant i längden. Många går upp och drar skämt som inte har med dem att göra över huvudtaget. För att vara häftig. Ofta inför polarna. Men du har inte dina polare med dig på scenen. Ibland finns de inte heller i publiken. Då står du där ensam med endast tystnaden kvar att luta dig emot.

I övrigt tar jag med mig Benny Leika Rodins diss av Tomas Bonderuds musikval. En fin stund.

Ikväll ser ni mig headlina på Stockholm Comedy Club. Kom för fan. Jag kommer ge allt jag har.