Allt roligt har ett slut, tack och lov allt tråkigt också. Det här är det sista blogginlägget om den artonde och sista låten på mitt album Falling Back Down. Jag är mäkta nöjd med Forever Released, en relativt episk låt i tretakt. Den började med bara sång och gitarr men svällde ut till något annat med ekande trummor och säckpipa. Med detta stänger jag bloggandet om Falling Back Down. Jag tog mig igenom ett projekt från helvetet fyllt med den bästa musik jag, enligt mig själv, har gjort. Det kommer jag alltid att ha med mig.

Forever Released

I am walking in silence, the wind in my hair

For the first time in ages, I just don´t care

I´m smelling the forest, I´m touching the trees

Goodbye to my darkness, I fall to my knees

And all I can feel, is joy and relief

nevermore bitter, in pain, forever released

I am walking with pride, head up high

People are smiling, no lies as I`m passing by

The road is clear, the goal is near

Oh so simple, I´m shedding a tear

And all I can feel, is joy and relief

nevermore bitter, in pain, forever released

Up on a cliff, the town, is alive

Nobody knows, I´m about to dive

Taking a step, then another step

It´s time to go home

I´m falling in silence, the wind in my hair

For the last time in ages, I just don´t care

And all I can feel, is joy and relief

nevermore bitter, in pain, forever released

Har du någon gång i ditt liv hört en mer porlande tolvsträngad gitarr? Klangbilderna jag hittar i den här låten är inte utav denna världen, de härstammar från något större, något gudomligt. Jag har ingen aning om vad ackorden jag plockar heter, men det är kluriga grepp deluxe. Min ambition med all min musik är att det måste vara originellt. Att jag hittar en ackordkombination jag aldrig tidigare använt, att ett riff rör sig inom takten på ett nytt sätt. Det här är nog den låt på plattan jag främst tycker lever upp till detta.

Min ambition med projektet Falling Back Down har varit att i musik skildra tre bitvis tuffa år och de tankar som farit runt i mitt huvud. Jag har också velat arbeta med personer vars kreativitet jag uppskattar. Därför lät jag fotografen och min gamle skejtpolare Jens Andersson skapa videon till låten. En vacker svartvit skapelse i fyrkantigt format som väl omfamnar låtens melankoli.

Texten handlar om en annan mycket kreativ person från förr som tyvärr inte finns med oss längre. Låten väljer jag att dedikera till dig, F.

Insufficient

There, a moment saved in time

A great reunion and some wine

Still there was something missing in your eyes

Thought I would have known a troubled mind

Were we all blind?

You were admired through the years

Went to danger without fear

Similarities between us I could see

How can I believe this is real?

Will we understand?

I see you in the water or what is it I see

A face of tragedy, brilliancy

Shining soul, a mystery

When I am looking closer what I see is me

Why couldn´t we help each other

Through bad dreams

So unreal

Insufficient, now you´re gone

Insufficient, I´m alone

What if I had told you that the moment would have passed

Guess it was too late for that, too late for anything

 I see you in the water or what is it I see

A face of tragedy, brilliancy

Shining soul, a mystery

When I am looking closer what I see is me

Why couldn´t we help each other

Through bad dreams

So unreal

To reveal the fire, we´ll have to burn  

Never ever can we control it, we´ll never learn