Allt roligt har ett slut, tack och lov allt tråkigt också. Det här är det sista blogginlägget om den artonde och sista låten på mitt album Falling Back Down. Jag är mäkta nöjd med Forever Released, en relativt episk låt i tretakt. Den började med bara sång och gitarr men svällde ut till något annat med ekande trummor och säckpipa. Med detta stänger jag bloggandet om Falling Back Down. Jag tog mig igenom ett projekt från helvetet fyllt med den bästa musik jag, enligt mig själv, har gjort. Det kommer jag alltid att ha med mig.

Forever Released

I am walking in silence, the wind in my hair

For the first time in ages, I just don´t care

I´m smelling the forest, I´m touching the trees

Goodbye to my darkness, I fall to my knees

And all I can feel, is joy and relief

nevermore bitter, in pain, forever released

I am walking with pride, head up high

People are smiling, no lies as I`m passing by

The road is clear, the goal is near

Oh so simple, I´m shedding a tear

And all I can feel, is joy and relief

nevermore bitter, in pain, forever released

Up on a cliff, the town, is alive

Nobody knows, I´m about to dive

Taking a step, then another step

It´s time to go home

I´m falling in silence, the wind in my hair

For the last time in ages, I just don´t care

And all I can feel, is joy and relief

nevermore bitter, in pain, forever released