Att jag är en krigsveteran kan inte ha undgått någon som befunnit sig i min närhet de senaste åren, och det var förstås oundvikligt att dessa upplevelser till slut skulle leta sig in i mitt stand up-material. Så skedde igår på Big Ben under mitt sextonde gig.

Jag har märkt att det är lite olika hur komiker förhåller sig till nytt material. Vissa har flera år gamla skämt som de ständigt återanvänder medan andra skriver nytt hela tiden. Ofta brukar komikern börja med några väl testade skämt, slänga in lite nytt i mitten och sen avsluta med starka skämt. Ganska ovanligt att allt material under ett framträdande är nytt.

Ofta handlar det om, tänker jag, att komikern, om hen är etablerad, har ett rykte att tänka på. Otestat material kan ju gå lite hur som helst och kanske inte så kul att stå där och bomba ifall det är ens levebröd.

För en annan är ju inte det där något problem så jag slänger för andra gången in en helt nyskriven rutin. Whatever typ. Och det gick som förra gången jag testade nytt både och. Det börjar med att jag tappar bort mig direkt och får kolla fusklapp men jag hämtar snabbt upp det. Sen avhandlar jag tyska officerare, vanskapta får, krigsherrar och lite annat. Finns ju bara ett sätt att ta reda på om skämt funkar. Testa inför publik. Man känner direkt när man står där om något är för långt eller saknar punch.

Återigen en grym erfarenhet. Vissa skämt behåller vi orörda, andra gör vi om och en del stryker vi.

Nästa gig i morgon på Big Ben kl 20.00 sen Stockholm Comedy Contest på Södra sällskapet på fredag kl 20.