Foto: Ingrid Walter, inka_w

Backstage ”stage-divar” en 40-årig kvinna hämningslöst. Hon landar i mitt knä och jag spiller ut öl på komikerkollegan till vänster. Det är en vanlig onsdag i stand up-svängen.

Ett par timmar tidigare vaggar jag av och an i restaurang Engelens underjordiska katakomber. Memorerar kvällen set. Jag har blivit inringd. Camilla Fågelborg har ställt in och jag har blivit kontaktad av Josefin Sonck som tillsammans med Robin Berglund, driver stand up-klubben på Engelen.

I mitt rabblande av några putsade skämt (som jag testat dagen innan på Big Ben) hör jag hur göteborgaren Marcus Berggren river stället. Eller det låter så i alla fall. Han pratar så fort, högt och intensivt att det är svårt att höra om det är hans svada eller skratt som ekar mellan stenväggarna.

Det är bra med folk ikväll och härlig stämning. Känns också som det går bra för alla komiker. Själva scenen är upplyst men även publiken, till skillnad från Big Ben där i princip allt ljus ligger på komikern. Det kan vara bra då mörkret gör att publiken mer fokuserar på den som står på scenen. Samtidigt är det lättare att få kontakt med publiken när man faktiskt ser dem och inte är förblindad av spottar. En ljusare lokal KAN leda till mer kackel och häckel men ljuset är ändå att föredra tycker jag.

Jag går på som sista komiker innan paus. Precis innan Robin Berglund ropar upp mitt namn får jag en rejäl spark i röven av 40-åringen som någon timme senare hämningslöst ska kasta sig ner i mitt knä. Menat som lyckospark men the lady got som power. En chockvåg går genom min kropp och jag stapplar överrumplad upp på scenen. Tror att det var bra, jag känner mig helt klar i huvudet.

På Engelen får alla komiker köra 10 minuter. Kan låta kort men är ganska långt för en rookie. Generellt erbjuds man 5-6 minuter på gratisställena. Jag har en bra kväll. Som sagt slipat till några skämt från dagen innan och känner mig fri och ledig. Älskar att köra 10 minuter. Känns som man kan vara mer spontan då och lägga in mer publiksnack och spontanitet.

Kör ungefär tre minuter nytt och sju minuter gammalt. Känns som jag rätt snabbt får till skämt som funkar på scenen och jag blir alltmer närvarande. Skämten börjar bli en del av mig själv i stället för att vara något nedplitat som likt en TV-prompter rullar för mitt inre.

Bland övriga komiker väljer jag ikväll att nämna Jens Falk som avslutar. Denna till bilmekaniker studerande komvux-student har en härlig likeability. Fortfarande ung och lite roliga killen i klassen-vibbar men har härlig känsla och en förmåga att bli gillad från första skämtet. Otroligt viktigt. Vare sig man är späd grov kvinna eller tjock burdus man så måste publiken gilla en. Att köra dryg och kaxig kan förstås funka men då har man garanterat en brantare uppförsbacke till skratten.

Jag måste avslutningsvis även nämna kvinnan som landar i mitt knä, Ulrika Campbell. Också komiker och längre än mig. Tror hon är designer, eller om hon bara skämtar om det. Lågmält bisarr skämtar hon subtilt om hur man för upp en i-phone i stället där solen sällan skiner. Ett stycke nutidshistoria.

Kul premiär på Engelen helt klart. Kul med ett riktigt bra gig.

Until next time…

Nästa gig: Söndag 26/3 på King Comedy