Gig 36. King Comedy. Taskigt med folk, kass scen, många häcklare och alldeles, alldeles underbart.

Längst in på sunkhaket King´s Table håller den till, denna Stockholms ståuppscens allra fulaste ankunge. Förutsättningarna för stand up är egentligen de sämsta. Nästan ingen är där för att kolla på stand up (förutom alla komiker som ska köra och redan har hört alla andra komikers skämt sjuttioelva gånger), klientelet består nästan uteslutande av överförfriskade medelålders män, scenen ligger långt ifrån publiken och på scenen måste komikern samsas med trumset och annan bråte. Dessutom är scenen omgärdad av ett lägre skrank så att det känns som att stå inför rätta när man uppträder.

Ändå trivs jag här. Det är som ett dataspel. King Comedy är level 1. Överlever man King är Leroy´s på Nortons level 2. Genrellt tuffast möjligast förutsättningar på King och så också denna söndagskväll.

Oliver Dagnå kör sitt första gig som MC och sätter tonen direkt med sex- och bajsskämt. Sen stannar det i mångt och mycket kvar där. Det blir överlag en tämligen rå kväll där jag själv är lika god kålsupare.

Det är som att varje ståuppare måste göra upp med sin egen grovhet. Vad funkar det att just JAG säger? För egen del är jag som stor vit man något mer begränsad. Allt jag säger förstärks av min hotfulla uppenbarelse. Det kan man ju välja att skita i. Men då får man också vänja sig vid färre skratt.

Grovt och osmart material kan vem som helst stå och rabbla på en scen. Man får några enkla skratt men sen blir det mest jobbigt. Upplever att ganska många komiker inte känner in det där utan använder grovt material som en genväg till skratt. Istället för att skriva smart material.

Daniel Sanchez har en underbar rutin om ”utvecklingsvarierade” (eller nåt) personer som är riktigt grov, men som han smart nog har lättat upp med mindre grova ord. Publiken får på så sätt bilda sig sina egna bilder i huvudet utan att bli skrivna på näsan. Jag upplever att han klarar sig på rätt sida men har sett honom bomba med den också. Man vet aldrig när man ger sig ut på djupa vatten. Gäller att känna av.

Kirsty Armstrong kastar sig, på bästa Helena Sturesson-vis, ut i fisting-bråddjupen. Har liksom Helena ett tämligen oskyldigt yttre varpå effekten blir närmast gastkramande i kombination med den fåtaliga publiken. Jag skulle säga att ju mindre publik desto svårare att få skratt på grova skämt då det är alltför lätt att se vem som skrattar. Det är helt enkelt sannolikt att inför sina medmänniskor framstå som ett freak och det vill ju få. Kirsty klarar sig emellertid rätt bra.

Själv bidrar jag till stämningen och avslutar med ett nyskrivet bajssex-skämt. Förstås oerhört smart skrivet och otroligt uppskattat.

Nästa gig: 29/3, Fck´d Up Comedy i Åkersberga.