Mitt år med en afghansk ”våldtäktsman”

40613039_1858989170886245_430226715126530048_n

Ali är tystlåten. Ofta märker jag inte när han kommer hem. På dagarna läser han någon sorts förberedande plattform för gymnasiet. Jag tycker att han har väl korta dagar och undrar vad han egentligen lär sig. Men vad jag förstår klarar han sina prov, är särskilt duktig i matte och förbättrar ständigt sin svenska.

Ali vill stanna kvar i Sverige och jobba inom vården men det ser mörkt ut. Han kom till Sverige den ödesdigra hösten 2015 mitt under brinnande ”flyktingkris”. En kris som för alltid verkar ha förändrat den samhälleliga tonen och dagordningen. Nu tävlar ju de flesta partier i återhållsamhet och invandringen anses ofta vara ett problem. Tonen i många forum är sarkastisk. Ingen höjer på ögonbrynen när Åkesson säger i SVT att invandringen förstört Sverige.

Ali hamnade hos mig av en slump förra hösten. Min syster som arbetat på ett HVB-hem där Ali bodde undrade om han kunde bo hos mig ett tag. Han fick nämligen inte bo kvar på boendet då han fyllt 18. Hade han inte hittat något annat boende hade han varit tvungen att flytta till någon mindre ort i Norrland då det främst är där Migrationsverket har platser.

Jag tvekade. Skulle denna utlänning få inkräkta på mitt livsprojekt? Jag hårddrar förstås men bortom våra exemplariska Facebook-fasader döljer sig långt där inne en liten rasist. En liten jävel i reptilhjärnan, programmerad att ifrågasätta allt som är annorlunda för att säkra flockens överlevnad. Sanningen är att mitt livsprojekt just nu mest handlar om hur jag bäst ska diska en grötkastrull, så den lille rasisten fick aldrig någon chans. Jag välkomnade faktiskt sällskapet.

Det här var ett år sen. Först tänkte jag att det här kunde vara bra för min stand up då jag såg många skämt i att ha en ensamkommande afghan inneboende hos sig, men sen kände jag att jag är en snäll person (jag borde hyllas mer i sociala medier) och att det är därför jag gör det här (handhjärta).

Jag är relativt påläst kring de olika lägren i ”invandringsdebatten”. Jag har å ena sidan, bland annat, läst Tino Sanandajis bok om invandringens kostnader, Ann Heberleins bok våldtäkt och kultur, Försvarshögskolans rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism”, filmen ”a swedish elephant” etc. Jag lyssnar regelbundet på exempelvis Aron Flams pod ”Konstruktiv kritik” där han och gäster som Hanif Bali och Alexander Bard ofta delar ut tämligen sarkastiska käftsmällar mot ”socialismen”. Jag följer flera ”nya medier” som i väldigt hög utsträckning skildrar negativa företeelser där invandrare är inblandade.

Å andra sidan har jag tjänstgjort i den svenska afghanistanstyrkan, jobbat i ett flyktingläger i Aten, hjälpt barn i Rinkeby med läxläsning (fast det var så få ggr att jag nu skäms att jag sätter in det på godhetskontot) och har nu alltså i ett år haft en asylsökande boende i min 53 kv meter stora tvåa på Söder. Ni hör ju. Var fan är mitt fredspris? Min poäng är att jag regelbundet tar del av ”båda sidors” argument, både ”vänsteraktivisters” och ”flashbackriddares”. Samt utnyttjar egen erfarenhet. Livsfarligt att hamna i bubblan.

Debatter kring invandring brukar landa i att ”nivån” på ”samtalet” behöver höjas och att vi bör hitta fler ”plattformar” och ”arenor” där folk kan mötas. Så är det helt klart. Enligt en siffra i Sanandajis bok så uppger knappt hälften av alla infödda svenskar att de aldrig umgås med invandrare med ursprung utanför Europa. Lugn nu! Det är såklart invandrarnas fel också. Men är det inte ett VÄLDIGT problematiskt ingångsvärde om det som brukar kallas ”integration” ska lyckas? Jag ser egentligen inget egenvärde i att alla behöver umgås, men nånstans konkurrerar vi ju på samma arbetsmarknad och bor i samma städer (om än segregerade).

Så jag gjorde just det. Jag skapade en arena i min lägenhet. Snacka om att ha flyktingkrisen på sin bakgård! Sitt eget lilla mellanösternkaos på Folkungagatan! Jag vill vara tydlig med att jag är en charlatan jämfört med hardcore-aktivister. De engagerar sig i andra människor 24/7 och gör allt för dem. Så god är inte jag men genom att ta in Ali upplever jag mig ändå lite godare än de flesta.

De flesta känner förstås till turerna kring de afghanska ensamkommande barnen/pojkarna/männen/skäggbarnen och allt vad dom kallas av kreti och pleti. På grund av krisen i Syrien, och det stora antalet asylsökanden som kom därifrån, så hann inte Migrationsverket hantera afghanernas ärenden så många har levt i ovisshet sedan 2015. För att kompensera för detta klubbade riksdagen igenom en lag som ska underlätta för fler att få stanna men hur den lagen kommer att se ut och tillämpas är ännu för tidigt att säga.

Majoriteten av de ensamkommande afghanska pojkarna i Sverige är hazarer. En folkgrupp som länge varit marginaliserad i Afghanistan men som enligt bedömare fått visst uppsving (är det något jag lärt mig från min tid i landet är det dock att situationen alltid är svårbedömd och svänger fort). Samtidigt uppger Migrationsverket i en rapport att talibaner (som främst utgörs av folkgruppen pashtuner) börjat rekrytera hazarer för att bredda sin legitimitet i landet. I rapporten uppges också att hälften av landets distrikt antingen är omstridda eller kontrolleras av talibaner. Situationen i Afghanistan spås förvärras de närmaste åren men idag räcker det inte med att bara vara från Afghanistan för att få uppehållstillstånd i Sverige. Alla ärenden prövas individuellt.

Den absolut största andelen afghanska flyktingar har förstås inte först vänt sig till Europa och Sverige utan finns i närliggande länder som Pakistan och Iran. Där för många en påver tillvaro som en sorts andra klassens medborgare och det är från den tillvaron många ensamkommande pojkar har flytt. De riskerar kanske inte livet om de stannar men ett liv med mycket begränsade framtidsutsikter.

Så därför är Ali i Sverige. Han har fått ett par avslag och väntar nu på ett par överklaganden. Blir det nej i migrationsöverdomstolen och om han inte går under den nya ”gymnasielagen” så ska han avvisas. Det är förstås väldigt svårt att sätta sig in i hans situation. Ett återvändande till Afghanistan, ett land han inte besökt på många år, kan innebära en fara för hans liv och i Iran väntar ett liv som ingen svensk ungdom i hans ålder skulle välja frivilligt. Ett alternativ är att åka ensam till Frankrike eller Italien, länder där det kan vara lättare att beviljas asyl. Men tänk att bara rycka upp rötterna efter tre år i Sverige? Här har han lärt sig språket och här har han vänner (om de inte lämnar landet eller tar livet av sig).

Kritiker tycker förstås att det daltas med ensamkommande flyktingpojkar. För det första är alla män, de ofredar och våldtar kvinnor och de har duperat allsköns godtrogna batikhäxor som de utnyttjar och har sex med. Det är sant att afghaner enligt två sammanställningar av tingsrättsdomar jag tagit del av är överrepresenterade när det gäller våldtäkter under perioden 2012-2017. Aftonbladet har också granskat detta. Att tvinga sig till sex av sina medmänniskor är ett allvarligt brott, men fortfarande är det väldigt få dömda det handlar om. Och rent vetenskapligt är det omöjligt att utifrån detta dra några slutsatser än det som tidigare är känt i brottsforskningen: att utlandsfödda generellt är överrepresenterade när det gäller brott men fortfarande rör det sig om få individer ur populationen. Det är alltså, utifrån kriminalstatistik, väldigt osannolikt att en afghan du träffar på gatan är en våldtäktsman, även om din lilla rasist i reptilhjärnan vill att du ska tycka så. Det betyder inte att den som våldtar inte ska straffas. Men det är fortfarande en individ (eller flera vid gruppvåldtäkt) som gör sig skyldig till ett brott inte en hel folkgrupp.

Ja, det kan vara så att kulturella mönster (vad är det exakt?) hemifrån, såsom åtskillnad från motsatta könet krockar med hur svenska kvinnor beter sig i Sverige. Det kan också vara så att ett kringflackande liv med andra unga män i flera år där du är lägst på samhällsskalan också skapar avvikande beteenden mot kvinnor. Det behöver det forskas mer på och det kan säkert leda till ny praxis hos myndigheter vad gäller introduktion för nyalända. MEN, mycket VET vi inte och det är fortfarande individer som våldtar. Individer som väljer att våldta. Och i Sverige straffar vi individer.

Det här är ett tänkande vi måste få in i våra huvuden. Vi måste kunna kritisera enskilda problem och företeelser utan att dra med hela folkgrupper i någon sorts halvbrun sörja. Ja, det är ett problem med skottlossning, hederskultur och salafister som rekryterar i våra förorter men det är fortfarande inhumant att sända iväg ungdomar som under tre år rotat sig i Sverige till en oviss framtid i krigshärjade länder eller länder som bedriver en sorts apartheid mot dig.

Många brukar fråga mig hur länge den där afghanen ska bo kvar. Du måste ju tänka på ditt eget liv. Ja, det är sant. Det måste jag, och han kan inte bo kvar för alltid. Men det ger mig något att ha honom här. Det ger mig något att träffa människor med andra perspektiv och annan bakgrund än den ändå ofta måttligt intressanta svenska medelklassen.

Just nu avvaktar jag Alis ärenden. Om alla ärenden löper ut och han ska avvisas försvinner den minimala ersättning han får från Migrationsverket och han blir papperslös. Det betyder en tuff tillvaro. Ur ett makroperspektiv förstår jag när Ulf Kristersson säger att den som fått besked om avvisning ska ut ur landet. Men på mikronivån handlar det om människor som gör vad som helst för att få stanna.

Om den dagen kommer behöver jag förlika mig med beslutet att skicka ut honom på gatan, eller åtminstone ut i en osäker tillvaro. Men här kanske du kan ta över? Du som läser det här och kanske tillhör den ”måttligt intressanta svenska medelklassen”. Förlåt, jag menade inte…eh…jag pratar ju om mig själv också. Men, jag lovar, det är verkligen supergivande att få andra perspektiv och få bättre förståelse för vad debatten egentligen handlar om. Du behöver ju inte ha någon hos dig ett år. Någon månad hjälper ju till som fan och du kommer lära dig svinmycket!

Dessutom. Du kommer kunna visa dig god på dina sociala medier och därmed markant höja ditt personliga varumärke. Inte helt fel va när det börjar närma sig deppig höst?

Därför. Skapa en ”arena” du också. Det är jävligt körigt där ute nu för väldigt många människor, så kontakta mig så kan jag förmedla kontakt till rätt personer.

Skit i att dela grejer om SD nu och gör nåt på riktigt! Du kommer inte ångra dig.

(om han inte visar sig vara kriminell och mördar dig i sömnen).

Puss o handhjärta från Burken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s