Sanningen om 300 gig – del 4

Mannen på bilen är Andreas Åström. Han är min första komikerkompis. Alla komiker ska ha en komikerkompis. Det gör resan lite lättare, smärtan lite lindrigare. Andreas och jag träffades på en kurs i improvisationsteater. Vi delade båda suget efter stand up, minns honom som en rolig fan. Idag har han rakat av sig håret och ser ut som Sture Bergwall en sämre dag. Vi har tyvärr ingen kontakt. Mina komikerkompisar rinner mellan mina fingrar. Antingen har vi olika ambition, olika temperament eller så lirar det bara inte. Vill också vara en enhet, en Falkengberg, en Behranovic för att nämna några kontemporära komikerpar, men så kul har det inte fått vara. Jag har burit mitt kors själv.

Anländer i juli 2016 till Skåne, Helsingborg och Sundsgårdens Folkhögskola för att gå stand up-kurs med skånekomikern Martin Svensson. Andreas är den enda jag känner på kursen. I vanlig ordning är det en brokig skara som dyker upp. Sportförfattaren Sölve, galningen Kristoffer, den tyste Jonas, hundälskaren Eva-Marie, författaren och socialarbetaren André för att nämna några. Syftet med kursen är att få ihop en act på ca 3-5 minuter som i slutet av veckan ska framföras vid en räkfrossa.

Kursledaren Martin Svensson är riktigt bra. Förutom att han är en duktig komiker lyckas han få oss alla att gräva i oss själva och i princip i samtliga fall få ut något som liknar stand up. Flera kommer helt utan material eller en uppfattning om vad de ska prata om, men alla levererar en act i slutet av veckan. Det ska Martin ha en eloge för.

Vad lär man sig på en stand up-kurs och varför ska man gå en sån? Blir man rolig? Det beror på vad du är för komiker. Om man vill lära sig reglerna innan man bryter mot dem är det nog bra. Att förstå vad man signalerar rent utseendemässigt och förstå grunderna i hur skämt är uppbyggda och kanske vilka skämt som passar just en själv är nyttigt. Dessutom är det socialt och trevligt. Att förbättra sig som komiker och nöta är ensamt och plågsamt. Den mysiga kursgemenskapen kan lindra detta men också ingjuta falsk trygghet. Framstegen görs i högre utsträckning när du skriver nytt, testar och bombar än när du sitter och fikar på din sjunde stand up-kurs.

Men så här i den absoluta begynnelsen är gemenskapen fin. Vi går omkring ute i solen, testar material på varandra i små grupper och kör uppspel inför hela klassen. Det är en tillåtande och mjuk atmosfär, säkerligen för att vi alla är så gröna och överväldigade av att vi kan skämta på en scen så att folk skrattar.

Jag har ju skrivit en vecka innan så jag har rätt många ”skämt” med mig. Pratar lite om min bakgrund på SVT, Sölvesborg och Jimmie Åkesson, spaningar på Tinder osv. Saker som händer i mitt liv eller som känns lokalt. Jag är lite av en nötare. Gillar att träna, öva in saker. Det är bra men kan också leda till att man blir alltför bunden av manus och tappar i spontanitet.

Till slut har jag en act och i alla fall något att jobba med när jag kommer till Stockholm och ska börja vägen mot de 300. Det är intressant att titta tillbaka på det här idag. Entusiasmen och lyckan över att få sina första skratt men också hur tillgjort det känns. Se nedan och njut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s