Björn Natthiko Lindeblad är död. 60 år gammal blev ALS:en honom tillslut övermäktig. En dag som denna sörjs det friskt i gängse självhjälpskändis instagramflöde, och de vanliga självutnämnda lycko/balans-förmedlarna tävlar i att förknippa sitt varumärke med den starkaste Björn-hyllningen. Och detta kanske med rätta ändå. Björn har blivit en enorm projektionspunkt för slitna medelklassmänniskor som mitt i livet inte hittade lyckan och lugnet trots väl genomfört normliv enligt Svensson-regelbokens alla regler.

Vi andra finns också där. Vi som med med bandsåg försökt såga till våra skadade själar för att passa in i mallen. Vi som drömmer varje natt om att få kunna lägga ut den där bilden från ultraljudet följt av en enklare bild på händer med ringförsedda fingrar. Så att vårt flöde till slut kan få lite lugnt och skönt. Han var normal! Det där med självförverkligande och ifrågasättande var ingenting, han är tillbaka i flocken! Snart slipper vi skämt och musik och kan få bilder från parmiddagar, genomförda klassikerlopp och utlandssemestrar.

Vi som identifierat oss som lite mer skadat gods har alltså också sökt oss till Björns klokhet. Men vad är det han symboliserar? En flykt är det nog, ett svar, en ledning, en utväg. En utväg som dessutom finns där hela tiden, inom oss. Det här tankesättet är kärnan i den mesta självhjälp jag stött på under mina år av inre utforskande. Fem terapeuter, ingen diagnos, brukar jag skämtsamt säga. Det är ju sant men symboliserar också kärnan i bland annat Björns och säg en Eckardt Tolles filosofi. Vi söker svar där svaren ej finns att tillgå. Att få en diagnos vore skönt. Det innebär ju att det inte är mitt ansvar, det är diagnosens fel att jag känner som jag gör. Och det kan ju vara sant. Men tänk om det är dina tankar som gör att du märkligt nog gång på gång väljer din olycka? Att behöva acceptera det ansvaret är ju mer än lovligt smärtsamt.

Essensen är att inte styras av sina tankar. Att inte låtar tankar om yttre förhållanden eller om egna egenskaper bli sanningar. Och att bli varse sina projektioner och sina kopplingar. När du irriterar dig på någon är det sannolikt något i dig själv som väcks och som irriterar dig och hur ser dina kopplingar ut? Vad förknippar du med välbefinnande och lycka? Behöver du pengar, sex, familj, intressant jobb för att må bra? Går det att hitta ett välbefinnande ändå?

Svaret ska vara ja, men svaret som borde vara ytterligt hoppfullt är ett svar vi inte vill ha. Det kan ju betyda att vi har tänkt fel. Att vi lever ett liv som sakta för oss mot fördärvet. Och det är nästan omöjligt att fullt ut orka acceptera att det går att må bra oberoende av hur miserabel en livssituation kan verka. Men det är ju sant. Vi känner alla en eller annan som vi i det tysta föraktar men ändå avundas. Den där personen med (i våra ögon) mediokert jobb, pinsamma statusuppdateringar och tvivelaktigt yttre. Men som ändå omger sig själv med en aura av välbefinnande. Som faktiskt i grunden verkar må bättre än vi själva gör.

Att i vårt kontemporära samhälle försöka förändra liv och synsätt på riktigt. Att bli mer närvarande i det så sönderslitna begreppet ”nuet”, att släppa sina kopplingar och att ta eget ansvar för sitt liv är för de flesta av oss närmast oöverstigligt outhärdligt. Det betyder i de flesta fall att gå rakt emot strömmen, rakt emot det vi fått inpräntat i oss sen barnsben. Går det ens att skapa nya vägar i den gröt vi så länge vandrat omkring i? Går det att släppa en bild av sig själv som man reproducerat i så många år?

Vi avfärdar ofta slentrianmässigt allt som har med självhjälp och inre sökande att göra som flum och inget kan väcka vår (min) vrede som ytterligare en kändis som har hittat sig själv och måste dela med sig detta i bokform. Deras tankesätt hotar ju vår tillvaro, vår självbild, det vi tänker att vi måste ha för att må bra.

Att åka och sitta i ett kloster i Thailand i många år utan att få ta en endaste Singha känns lite övermäktigt men nog kan vi luckra upp vår livspusselångest något genom att försöka ta till oss delar av det Björn förmedlat.

Så tack Björn för att du bidragit till att skapa lugn i en tid när bränslet för negativa tankar kanske är större än någonsin.