Vad får man om man sätter tolv svenskar i skogen med uppgift att bygga en 220 m lång träbro? En gnisselfri maskin. Om man istället byter ut svenskarna mot danskar? Fullständigt kaos. Och därmed också ett mer underhållande realityprogram.

Spoileralert osv!!! Så har då det sista avsnittet av The Bridge Sverige släppts och det var nog det bästa. Äkta känslor och ett fint slut där Robban till slut stod som segrare. Varför? kanske en del undrar. Man fick inte se honom arbeta mycket mer än någon annan men han var ofta känslosam och pratade om hur viktig bron var för honom och hur viktigt det var att kämpa för laget. Kanske hjälpte det tittarna att hänga med i svängarna, kanske inte. Vi andra visste ju hur hårt Robban jobbade och jag röstade på Robban men det var ju flera andra som också jobbade hårt, så helt lätt kan det inte ha varit att förstå varför just Robban vann. Sen blev det ju otroligt jämnt i slutet där Robban fick tre röster mot Tintins två och flera andra på en. Hade kunnat sluta hur som helst känns det som.

Efter att ha sett hela serien och alla avsnitt flera gånger så är det en sak jag kan konstatera. Vi var för bra. På en gång utsåg vi en ledare som hade en idé som fungerade och vi slöt man- och kvinnogrant upp bakom honom. Därigenom dog tyvärr den huvudsakliga spänningen. Vi chockade produktionen med vårt tempo och hela äventyret från deras sida gick egentligen ut på att försöka få oss att bygga långsammare. De iscensatte det konstiga uppdraget där Oskar och jag hade möjlighet att välja bort halva gruppen eller få 60 meter längre bro att bygga. Vi valde ju att behålla gruppen intakt och det har diskuterats. Såklart ostrategiskt men visst var det där bara ett svepskäl för att få oss att förlänga bron. De visste att jag och Oskar inte skulle välja bort halva gruppen. Det hade nog också framstått väldigt märkligt för tittarna om vi hade gjort det utan att ha behövt prestera något för att få den makten.

Sedan har vi käre lille Lazzes förehavanden. Hans nästan överdrivet motsträviga och omogna attityd var liksom för mycket för att skapa någon sorts spänning i gruppen. Det var helt uppenbart att han skulle ryka förr eller senare. Och uppenbarligen fick han möjligheten att sinka oss ännu mer genom att ta bort ytterligare 25 flottar, alltså ungefär 50 meter. Det betyder att vi mer eller mindre byggde 330 meter bro och då kan jag avslöja att produktionen ändå hela tiden kapade vår byggtid och ofta förbjöd oss att arbeta.

Vår skicklighet att bygga gjorde att produktionen valde att fokusera på de få konflikter/intriger som ändå fanns. Lazzes och Sunitas val att ta den mindre sågen och 25000 kr blev en bärande pelare i programmet där tittarna fick följa Sunitas våndor. Det var ju bra men ändå inget som på något sätt blev avgörande för brobyggets utgång eftersom den mindre sågen de kom tillbaka med ändå fungerande så bra. I brist på annat fick deras uppdrag därför alltför stort fokus och blev, i och med Sunitas erkännande, snarare ett bevis på hur enig grupp vi ändå hade eftersom många reagerade så pass starkt över ett ändå inte så omfattande svek.

Kim och Shadies (och delvis mitt) paktande satte färg på programmet men ledde ju ingenstans. Det blev mest en lite märklig sidohandling. Fullt förståeligt att folk började fundera efter de första två utröstningarna hur programmet skulle avgöras men det blev allt mer klart att inget avgörande skulle ske förrän vi alla gått över bron. Och över bron kom vi ju. Som vi hade spekulerat kring vad som skulle hända då och herregud, vem hade kunnat ana än omröstning??? Jag raljerar lite men det var förstås inte speciellt överraskande. Så som programmet var upplagt tycker jag ändå att det var det bästa sättet att avgöra det hela på (även om vi var rätt få) och att det var tydligt att många röstade strategiskt.

Ändå. Ett mycket snyggt och proffsigt program med en intressant grupp som tyvärr inte sattes på några större prov förutom själva arbetet där de flesta överlevererade efter egen förmåga. Produktionen hade behövt splittra upp oss och tvinga oss bli osams. Tyvärr användes inte heller de introduktionsfilmer som produktionen hade filmat i vår hemmiljö innan vi kom till inspelningen. Det hade gett tittarna en större möjlighet att lära känna oss och förstå våra drivkrafter och varför vi agerade som vi gjorde under programmets gång.

Efter att vi svenskar klarat av vårt brobygge var det danskarnas tur. The Bridge produceras ju i en norsk, dansk, svensk och finsk version. Danskarna skulle dessutom genomföra sitt äventyr på samma plats som vi, dvs i skogarna kring Boxholm i Östergötland. Och det kändes som det danska teamet följt vår inspelning slaviskt och lärt av vår produktions svagheter.

Castingen påminde om vår. Vissa som var där för pengarna och till varje pris tänkte spela spelet och vissa som brann för gruppen och bygget. Man skulle kunna använda The Bridge-programmen i ledarskapskurser. I vårt program valde vi en ledare som var lågmäld och som på en gång satte gruppen på rätt spår. Hans prototyp fungerande och även om vi stötte på problem så var det ingen som trodde att de skulle lösa dem bättre än ledaren. Hos danskarna blev det dock kaos. Flera ”starka” personer ville bli ledare och Jon som till slut valdes hade problem att skapa en fungerande flotte, därför ifrågasattes han ständigt. När Jon sen fick åka hem på grund av ryggskott valdes Jack. En stor nallebjörn som var populär i gruppen men som öppet i intervjuerna erkände att han bara var där för pengarna och aldrig skulle tveka att ljuga och hugga någon i ryggen. Ledarstriden gjorde danska version intressant. De hade också fler mer avvägda utmaningar som satte färg på programmet och intrigerna kändes mer äkta och avgörande för programmet än i vårt.

Nyligen såg jag också klart den norska versionen, och den var minst sagt speciell. Filmad med ett märkligt blått filter kändes det som att befinna sig i något slags drömlikt tillstånd. Rätt ful setting också med en massa slitna soffor och bråte. Men den hade helt klart sina kvaliteter. Lite mer extrema deltagare och verkligt skilda öden. Någon hade varit uteliggare i en period, någon hade bytt kön osv. Det hela fick också en speciell stämning när hela äventyret avslöjades på en gång, dvs deltagarna fick direkt veta att de skulle bygga en bro och i slutet rösta på den som mest förtjänade att vinna. Det gjorde att det blev som jaktstart i skidor. Alla lurpassade på varandra och ingen ville visa korten. Förutom när vinnaren Tomas gjorde entré, när det nästan bara var en vecka kvar av programmet! Hans plan var lika jävulsk som genial. Han lurade deltagarna att han innan han kom in i programmet hade fått tre val. Dessa var typ ta 140 000 och åka hem, att ta 140 000 och rösta bort två deltagare eller att tillföra 140 000 till vinstpotten. Gruppen gick på detta och Tomas spelade en helt överjävlig teater där han låtsades gå omkring och våndas. Han valde sedermera det senare alternativet och blev hjälte i gruppen. Även om flera under de sista dagarna tvivlade på honom så vann han ändå omröstningen. Otroligt förslaget!

Jag tycker vårt program var klart snyggast och kanske hade vi också egentligen den intressantaste gruppen. Tyvärr sattes vi inte på några hårdare prov. Hade varit kul att se vad som hänt om fler i gänget fått ställas inför moraliska dilemman och om det hade blivit tajt med bygget på riktigt. Nu var det i och för sig väldigt tungt men det hade behövt spetsas till något extra varv.

För egen del är jag nöjd med min insats och inställning. Där jag då var i livet ville jag spela spelet som jag gjorde. Jag kan konstatera att de stora erbjudandena fortfarande låter vänta på sig men har fått många glada tillrop. Kul erfarenhet och flera deltagare jag avser hålla kontakten med. Men nu stänger The Bridge-Erik den här butiken och går vidare mot nya erfarenheter. Den som vill hänger med.