Att fråga mig om kvinnor är som att bakifrån smeka en tjurs klockspel med en järnsexa. Det kan bli lite stökigt. Otvetydiga fakta är att jag är 39 år och ogift. Det betyder att om jag ramlar i min lägenhet och inte kommer upp så kommer det ta ett tag innan någon hittar mig. Simple as that.

Jag har nog aldrig sett mig själv som en singelpersona per se och har förstått att relationer är något de flesta människor eftersträvar och värdesätter. Så också jag förstås även om jag gillar att kokettera med mitt unikum. Varför sitter jag då här likt en luggsliten isbjörnshanne som svältande irrar omkring ute på vidderna?

Det är ju inte så att jag inte försökt men jag vill hävda att jag är och ständigt har varit ett offer för olyckliga omständigheter. Timingens gudinna har inte varit på min sida helt enkelt. När jag varit på har min tilltänkta varit av och tvärtom. Allt i en härligt ond allt kraftigare accelererande spiral.

Att vara en singelpersona provocerar och är förstås extra plågsamt för radhusmaffian som ska behöva stå ut med de sporadiska besöken och bortförklaringarna. Otaliga är de tillfällen då vänners flickvänner/fruar lagt huvudet på sned, tittat in i mina ögon och mjukt talat om för mig att sänka kraven, frågat hur jag har det som att jag är sjuk eller föreslagit någon übersingel-förmåga ur den egna bekantskapskretsen. Någon som alltid fått beskrivningen ”snäll” snarare än ”het”. Förstås med ett överseende nöjt leende på läpparna medan hennes maniska fokus på sina uppmärksamhetstörstande barn ständigt avbryter våra försök till dialog.

Sänka kraven alltså. Betyder det att leva med en kvinna jag inte är kär i? I så fall låter det som en rätt dålig idé. Såklart vet jag min plats på världens universella skönhetsskala. Inte är jag någon tia men väl en sjua, åtta tycker jag. Kanske kan jag dejta en sexa med grym personlighet men lägre är det nog ingen idé att gå. Likväl som jag respekterar att många kvinnliga åttor, nior, tior och vissa sjuor fnyser åt mig.

Såklart är min attityd till viss del ett försvar. Jag är bitvis avundsjuk och beundrar alla strävsamma par i min bekantskapskrets. Fattar inte hur ni gör. Samma person dag ut och dag in i dessa tider av möjligheter och frestelser. Beundransvärt! Tar av mig tupén och bockar.

Under tiden får väl vi isbjörnshannar göra vad vi kan så att vi en dag ska kunna träda in i värmen och gemenskapen. Och kanske ha lite kul på vägen! Jobbet, AW:n, flickvänners vänner, ICA och förstås nätet. Underbart! Snoozan_85 – gillar partystassen såväl som vandringskängorna, gillar att slå klackarna i taket såväl som att slappa hemma i soffan, vill ha någon med humor men ingen som måste stå i centrum hela tiden, gillar att prata allvar såväl som att bara tramsa.

Taget.

Medis. Uppgång Björns Trädgård, kl 19.

It´s a date!