I ett industriområde i Årstaberg spelas just nu en av Sveriges mest intressanta uppföljare in. Erik Berglund har under sedvanliga projektnamnet Not The New Messiah släpat in trummisen Olle Holst Üssing och basisten Alexander Avelin i Studio Årstaberg under överseende av demonproducenten Håkan Sörle för att försöka övertrumfa gravt underskattade debutalbumet Just Like Cancer.

(mannen på bilden är Håkan. Olle satte sina trummor så jävla fort att han inte fastnade på bild)

Det regnar förstås när jag står där på lastkajen. Sommaren 2015 har nog lett till många skilsmässor, tänker jag, när den stora varuhissen plötsligt landar med ett brak. Ut kommer Torsten Flinck fast i en kortare norrländsk skepnad.

– Var fan har du varit? Nu har jag fått avbryta inspelningen bara för att en lismande journalist ska få ta del av talang han aldrig själv kommer att besitta. Men för all del, stig på, stig på.

Håkan som tidigare jobbat med dramatikern gör en närmast klanderfri imitation av Flinck och vi tar hissen upp till våning fyra. Studion ligger precis över en MMA-lokal och är av det, ja, hemtrevligare slaget. Instrument överallt, fimpar, disk, fotbollspel några guldplattor på väggen osv. Erik har precis lagt gitarr på en låt han benämner som ”det bästa jag gjort” och sitter och hänger i rökrummet. Han röker dock inte själv utan brister ut i en lång utläggning om att han bara feströker och ska sluta helt i år. Olle och Alex ser inte helt övertygade ut.

Så hur går det med inspelningen?

– Grymt faktiskt. Alla grunder och de flesta gurorna är lagda. Lyssna på det här!

Erik sätter på ett magiskt puk-intro med ackord som låter närmast unika. Jag svävar iväg en stund och ska just berömma honom när han fräser att ingen förtjänar att lyssna på låten. Ingen kommer ändå att förstå.

– Det är så många mil från vad någon ens trodde var möjligt att göra, väser han och ger mig en blick förmodligen mörkare än SD:s egentliga avsikter.

– Tänk på blodtrycket nu, gubbhelvete, säger Olle och ger Erik en rejäl lavett för att han ska sansa sig. Det verkar funka.

Vad hände med Just Like Cancer egentligen?

– Fråga inte mig. Fråga kidsen vad de ser hos en tjock backslick-snubbe som hoppar till SATS-musik. Den här jävla galenskapen måste ju ta slut snart, säger Erik.

Alex nickar. Han ska snart släppa sitt debutalbum ”Bryta igenom” och förväntar sig inte att sälja några större volymer. Jag frågar Erik hur mycket Just Like Cancer egentligen sålt men han vill inte precisera. ”Fler än en, färre än tio miljoner”.

Att Not The New Messiah är i studion igen är egentligen en smärre sensation. Efter interna stridigheter upplöstes bandet mer eller mindre i vintras. Erik menar att suget från fansen ändå fick grabbarna att gräva ner stridsyxan och återförenas för musikens skull. Den är ju ändå alltid viktigast.

Det som just nu spelas in är tänkt att bli en sex låtar lång EP. Låtlistan består av bland annat ”The Agenda”, ”Never Run”, ”Remembrance” och ”Leaders Of The New School”. Nedan följer ett par versioner från vinterns gig på Broder Tuck.

EP:n väntas färdigställas under hösten.