Post semester – en dikt

IMG_3871

Automatöppningen i dörren är sönder den hindrar min färd

Fastnar med cykeln, jag är hungrig och tärd

Ute på gatan flockas folk i det som kallas solen

Den hånfullt ler, jag skulle hellre vara i poolen

Utmed Götgatan det bär av, direkt blir jag sned

Det jag trodde var en cyklist var egentligen en torped

Väser ilsket med blicken rakt fram

Skriker högt. I helvete! Kan du inte väja litegrann?!

Svetten rinner längs min rygg, flocken skenar

I högmod jag ser en annan väg, jag genar!

Galet beslut! Kvinnlig torped står mitt i gatan.

Klipper nästan hennes mitt, bromsar som satan

Anländer trots allt till betongklump i en del

Även om känslan är att något är fruktansvärt fel

Borde jag inte vara i en skärgård, tagande selfie med ölen i hand?

Eller kanske på fartfylld aktivitetsresa i främmande land…

Skrivbordet kvar som jag lämnade det, tiden har stått still

Att göra gamla arbetsuppgifter är inget som jag vill

Vankar ut i köket, en matlåda i kylen blivit kvar

Full utav mögel, med fötter, den hoppar ner och drar

Mörka galler har sakta kommit ner

För att skydda mot solen, jag sitter i mörkret och ler

Knappar på min dator men det är ej lönt

Uppkopplingen strular, i soporna något grönt

Jag tar upp det och ser direkt vad det är

En lapp om glad semester, lyckönskningar och sånt där

Fem veckor rann iväg, fem veckor gick fort

Att tro att jag skulle vara utvilad, är det dummaste jag gjort

Men nu är det slut, nu är det som det är

Bara att bita och se fram emot när

När julen är härlig för både stora och små

När kylan biter och gnager.

Ridå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s