Jag har egentligen aldrig haft ett sug efter att renovera. Det känns tomt. Aldrig har jag gått in i ett badrum efter att min partner har förnämlat sig där inne och känt att här borde köket ligga. Aldrig har jag fått driva en slägga genom väggen för att min flickvän ska få en walk in-closet. Aldrig har jag suttit och fnissat med min bättre hälft i en hög på golvet efter att vi schabblat med tapetuppsättning. Det är kanske sorgligt men likväl sant. Jag har genomgående i mitt liv funderat på annat än renovering.

Vid den ansenliga ålder jag ändå uppnått och med det hemska jubileum som snart väntar, tänker jag att något bör förändras. Jag måste börja jobba med insikten om att mitt utanförskap direkt kan härröras från mitt obefintliga renoveringsintresse. Därför har jag börjat snegla på min gasspis.

När jag flyttade in i min oklanderliga bostadsrätt på Folkungagatan lyfte min ständigt lyriske mäklare tre gyllene ting: ommålning, golvslipning och gasspisbyte. De två första är utförda. Gasspisen med en hiskelig gasugn står kvar och blänger ilsket på mig, men jag har redan utsett en efterföljare. Den är rostfri och är en kombinerad gas- och elugn. Tolv långsjalar ska den visst gå på, inklusive installation. Sen ska min lägenhet, enligt mäklaren, vara komplett.

Jag undrar hur det kommer kännas när den nya gasspisen är installerad. Inte nog med att jag har fått en snyggare och mer användarvänlig födouppvärmare, jag har även ökat värdet på min lägenhet med x antal lakan. Enligt senaste mäklarstatistiken ska lyan dessutom ha ökat med 14 procent i värde sen jag köpte den för ett år sen.

Snart kommer jag alltså att koka fullkorns-cous cous på en alldeles ny härlig spis i min lägenhet som bara ökar i värde. Mäklare skickar till och med brev till mig där de tigger och ber mig att sälja till fantastiska priser. Alla vill in. All in.

Jag föraktar inte renovering men jag är rädd för denna kontemporära livsstil. När man gjort varandra, det kommer först tänker jag, ska man göra köket, sen badrummet, sen sovrummet, sen barnens rum, sen vardagsrummet, sen garaget etc. Det finns alltid något som kan bli lite blankare, exklusivare och smakfullare. Sen säljer man det kanske och kan köpa ett nytt gigantiskt objekt med renoveringsbehov. Till slut får man ringa Skanska och punga ut med miljardbelopp för att renovera Globen. En öppen planlösning med oändliga möjligheter!

När jag tänker efter får nog spisen vänta lite. Den fungerar ju fortfarande. Gröten blir jämn och fin. Och några visioner måste ju jag och min tilltänkta ha när det börjar gå trögt i sänghalmen.

Så du lämnar mig inte om vi gör gasspisen nästa år?

Nej, älskling.

Deal.