Det slår mig när jag ser mig omkring på Stampen i Gamla stan att det här kanske är sista gången jag ser alla herrarna på en och samma gång. Bobby, Totte, Curre, Kjelle och Peter. Alla fem medlemmarna i New Strangers samlade under samma tak.

Ju äldre vi blir krymper världen och vi med den. Det är oundvikligt. Arenorna där vi känner oss bekväma blir färre och nya företeelser och trender tar över. Det är naturligt. Desto viktigare blir då banden till det som varit, banden till de kamrater man en gång regerade världen tillsammans med. Men banden i ett band är komplicerade. Att spela i ett band är ingen normal vänskap, det är snarare en relation där en massa egenskaper och viljor ska anpassas till det gemensamma målet. Att nå ut med den av bandet skapade musiken.

Vilka är då New Strangers? Jo, New Strangers är min fars gamla band. Musiken är en blandning av country, bluegrass och rock och de hade en ansenlig karriär under 70-talet då de släppte plattor och turnerade flitigt. Sedan dess har de under åren spelat ganska sporadiskt men ändå hållit på.

Den här kvällen är det dock inte New Strangers som står på scenen, eller åtminstone inte fyra av dem. Det är Totte Bergström, den musikaliska motorn i New Strangers, som spelar med ett av sina projekt The Bluegrass Vikings och släpper sin nya skiva Modersmål, country/folk/rock på svenska. Totte är den i New Strangers som spelat mest kontinuerligt. Han har regelbundet både gett ut egna skivor och spelat på andras.

Man kan väl säga att New Strangers-medlemmarna varit trygga men ändå avlägsna skuggor i mitt liv. Jag förknippar dem främst med milstolpar i min fars liv men även med trevliga stunder i mitt eget. Farsans 40-års-skiva 1985 då de spelade i vardagsrummet på Tonfiskvägen på Lidingö. Farsans 50 års-skiva 1995 då de spelade på Bo gård på Lidingö och jag avslutade kvällen på alla fyra i min vän Erik Runes dusch (tror jag hann med lite Nirvana-låtar innan förfallet). Lägg därtill ett gäng klubbspelningar genom åren.

Tottes nya band är gediget. 30 september drar de till staterna där de bland annat ska spela på en bluegrass-festival i Oklahoma. Basisten Patricio Cabezas och trummisen Niklas Lindström bilder en stabil grund ovanpå vilken Per Mattis med sin mandolin, Janne Ekman med sin dobro, pianisten Daniel Kurba och förstås Totte själv med sitt flyhänta gitarrspel och sin varma stämma, kan röra sig fritt. Det hela är oklanderligt.

Trots att dessa musiker är överlägsna så saknar jag farsans överstämmor, Bobbys mandolin, Peters banjo och Kjelles bas. Visst, det är sju resor skakigare, men det är ändå New Strangers och de ska ju alltid finnas. Men nu har artros och annat kommit emellan så det ser kanske inte jätteljust ut. Nothing lasts forever, osv.

Om du är intresserad av Tottes musik, kolla in honom på Facebook. New Strangers hittar du på Spotify där två av plattorna ligger ute. Come Closer från 1976 och Country Grass från 1972. Rekommenderar bl.a. låten Bluegrass Rock n Roll.

Själv hoppas jag att jag får se farsan och grabbarna live igen.

Men det får kanske bli i Nangijala.