Mali-Ragges missionsbiceps gör yxa avis

IMG_4443

Han börjar få bra armar nu Ragnar. Dag ut och dag in med rutiner och regelbunden träning brukar ha den effekten på de flesta utlandssoldater (inte alla, bör tilläggas). Annars verkar han vara som vanligt där han sitter i min gröna stol som rent stilmässigt ser lite malplacé ut i min lägenhet. Han ler sitt patenterade varggrin och kan konstatera att sista leaven för den här Mali-missionen börjar lida mot sitt slut.

Jag känner sig ibland som en fjättrad Mårten Gåskarl när gamla missionskamrater åker ut igen medan en annan står naglad vid bandet i Svedala. Å andra sidan är det kanske lätt att överdriva de goda stunderna medan utbildningstristessen i kasern 216 ute på Livgardet förträngs. Vidare är det nog rent karriärmässigt mer givande för officeren än civilisten att göra fler missioner även om jag kan sakna äventyret.

Ragge1

När Ragnar den här veckan återvänder till insatsområdet kring Timbuktu börjar det nästan bli dags att summera och förbereda för överlämning till nästa styrka, Mali 03. Som vanligt verkar Sverige ha gjort ett positivt intryck på andra nationer.

– Vi är rätt bra utrustade jämfört med många andra. Det har gjort att vi kunnat hjälpa till med att exempelvis röja bomber, minsvepa och pumpa bort vatten vid översvämningar. Om vi kan så hjälper vi gärna till även om det kanske inte är vår huvuduppgift, säger Ragnar.

Nej huvuduppgiften är att samla in underrättelser som sedan förmedlas vidare till enheten All Sources Information Fusion Unit (ASIFU) som är högsta underrättelseenheten vid FN-högkvarteret i Bamako. Underrättelserna samlas in via exempelvis spaningssoldater, UAV (ett litet förarlöst plan) och möten med civilbefolkning och annan militär.

Ragnar är samverkansofficer och en av länkarna mellan svenska förbandet och FN-ledningen.

– Det handlar om att redogöra för vår pågående verksamhet och uppdatera den burkinska generalen om säkerhetsläget. Det gör jag några gånger i veckan. Jag utvecklar också kontakten med de civila FN-delarna. De har personal ute i områden där vi inte kan verka.

En typisk dag går Ragnar upp vid sex och kör kondition. Efter frukost avfärd till sektorhögkvarteret där han spenderar dagen. Sen hem för middag, träning och möten. Sista timmen blir det lite häng med kollegorna. På helgen blir det fler möten på campen och på söndagen vårdas materiel och fordon. Ett inrutat liv som främst spenderas på olika camper.

Soldaterna rör sig mer ute i terrängen och har bland annat genomfört en nio dagar lång operation i ansvarsområdet. Största hotet är från de beväpnade grupperna som står utanför fredsprocessen. Sekundärt lokala banditer. Grupperna ger sig på civilbefolkningen och genomför vägrån. Timbuktu är, enligt Ragnar, relativt säkert men det kan blossa upp när som helst.

– Civilbefolkningen är positiv till vår närvaro. Vi har genomfört fotpatruller frekvent och det gör att vi har gott anseende.

Med Mali 02 har den svenska styrkan på allvar börjat agera i området. Mali 01:s uppgift var främst uppbyggnad. Och det är som sagt ett efterfrågat förband som hjälper andra med eskortering, minröjning och utredningar. För Ragnar väntar nu en dryg månad till innan det är dags att lämna över.

– Det är bra att vi är igång ordentligt så att FN framöver kan fokusera på de civila delarna som infrastruktur och utbildning. Timbuktu behöver få igång näringsliv och turism för att i framtiden kunna bli ett fungerande samhälle, avslutar Ragnar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s