I begynnelsen var gymmen små obskyra tillhåll där skäggiga, tjockstarka män i trikåer med talktäckta händer svingade rostiga stänger över huvudet och la en brakskit. Kvinnor sågs inte till. Kvinnor var något man hade i en fräsch kalender på väggen.

Idag är det isdrottningarna som dominerar. Med amazonhållning och valkyrieblick skrider de omkring med glasskulor till rumpor och helkroppstäckande rosenbuskar till tatueringar. Utanför entrén väntar deras fjättrade kamphund modell brutalare.

Isdrottningarna härskar över dagens gym som är mer som kompletta samhällen. Om du är på träningsresa kan en PT springa hem till din lägenhet och vattna dina blommor. En käck SATS-kvinna kan hjälpa till med dina räkningar så att du kan fokusera på dina magrutor framför The Walking Dead och en glad tjej kan säkert hoppa in på ditt jobb ett par timmar så att du kan chins-persa på valfritt utegym.

Under isdrottningarna och deras hov av kvinnor med något mindre muskulösa bakdelar och helkroppsgaddar huserar männen. De har blivit tystare. De är förstås lika stora och starka som förr. Om inte större och starkare. Men de håller käften och går där med lurar vid sin marklyftstång. De största och starkaste svassar lite runt isdrottningarna. Tillsammans sliter de och drar och snackar kosttillskott och hur djupt man egentligen bör gå i knäböj. Vissa tider barrikaderar de de fria vikterna i timmar.

Men den viktlyftande aristokratin i all ära. Gymmen idag är som sagt samhällen med sina egna nivåer och längre ner i hierarkin är det ändå relativt Friskis och svettis-avslappnat. Där stapplar glada pensionärer omkring och kör skiten ur sig på spinningpass och mammor späker sig tappert på yogamattan. Det finns ju något för alla numera.

Efter SATS SOFO:s nyinvigning finns nu tre våningar med diverse tortyrkammare. Längst ner kan du köra yogaövningar i 40 grader och idka redskapsgymnastik och hoppa på studsmattor, mellanplanet bjuder på cardiorum med cyklar och crosstrainers, spinningsal, kampsportsmattor och stretchingrum. Och på övre våningen, slutligen, så vankas fria vikter, en speciell maxningsyta med coola Eleiko-vikter samt en massa chinsstänger och performance-yta.

Lägg därtill barnpassningsmöjligheter, matkoncept (inte just på SATS SOFO men på andra center) och mängder av pass och löpklasser så står det ganska klart. Träning är vår nya religion och SATS är vår kyrka. Men trots att budorden är relativt enkla att förstå – bränn fler kalorier än du får i dig så går du ner i vikt, om du äter bra, tränar bra och vilar bra så får du resultat osv. – så verkar ingen riktigt vilja ta dem till sig. Alla vill bli saliga på sin egen tro och tolkning. Det är värre än de röda fraktionerna på 70-talet.

Jag hatälskar att beskåda dessa frifräsarpräster. Varför gör de som de gör? Mannen som inte har något som helst motstånd på spinningcykeln men som sitter och grymtar hela passet. Han uppnår ingen som helst effekt men han vägrar att lägga på motstånd. Folk som går på passen men som ALDRIG tar i. Varför släpa sig till gymmet om man ändå inte vill ha resultat? Folk som, ja, helt enkelt aldrig tränar men som flyter runt och slänger käft hit och dit. Finns det inte mer givande ställen för diskussioner än SATS-samhällets tysta narcissism-dyrkan?

Jag föraktar oss SATS-människor lite. Vi är en armada av hjärntvättade, kontemporära tomtar som investerar i säker förlust. Trots alla våra ansträngningar kommer vi bara att bli sämre med åren. Ett realtidsförfall som vi möjligen kan stoppa upp något men känns det inte som att det ändå alltid är nån som aldrig rökt som får lungcancer? Visst. Vi blir kanske äldre än Jan Stenbeck men i helvete om jag ändå inte hellre suttit där råfet med Leif GW och vräkt i mig grädde, potatismos och löjrom ur en hink och sprängt hjärtat mitt i ett gapflabb.

Är träningshetsen den största lyckoillusionen sen glassmaskinen? Ja, kanske. Men det är kanske ett rätt ofarligt opium för folket ändå. Även om det är ett tydligt tecken på tidens anti-intellektualism och även om aldrig någon gör som denne bör för att få resultat.

En vacker dag, SATS, kommer folk fatta att jorden inte är platt. Men den dagen är inte idag. Så jag fortsätter att gå i kyrkan. Även på söndagar.

Men snälla, byt för i h-e ut musiken.

Save Geronimo en gång till och jag konverterar.