Gig 41.

Det börjar klinga av. Journalistsamtalen har blivit färre och börjar återigen beröra annat än attentatet på Drottninggatan. Några dagars kroppsligt förfall är till ända och jag känner mig märkbart sunkig, sönderrökt och bukfylld. Verkligheten är märklig när jag kommer ut i ljuset. Jag var ju där i anslutning till kaoset när det började. Nu är allt stilla och även jag får ta del av de strategiskt utplacerade blommorna.

Det råder en makaber stämning på Drottninggatan. Många agerar Leif GW, går i lastbilens hjulspår och diskuterar var respektive offer blev påkört. Märkligt. Själv slås jag av den långa sträckan lastbilen färdades och förvånas över att den i den farten kunde forcera de ändå tämligen solida betonglejonen utan att välta.

Havet av blommor i trappan ner till Sergels torg är förstås mäktigt. Det är fint att få se platsen men jag är utschasad. Går på ångorna. Och ikväll är det gig.

I ärlighetens namn är jag halvladdad men Stockholm Comedy Club är en av mina favoritklubbar i stan så jag är ändå försiktigt hoppfull. Går upp som trea och får tolv minuter. Kan bli fett.

Har en lite längre introrutin som jag jobbar med, plus att jag slänger in delar av improvisationer. Börjar få igång bra publiksnack och känner mig väldigt onervös.

Går riktigt bra ikväll igen. Haft fyra bra gig i rad nu. Bara njuta så länge det varar.

Nästa gig: Big Ben 13/4-17