Gig 42. Orden kommer från den grekiske bläckfisken strax innan han går upp på scen. Jag är glad att de kommer från honom. Han är bland Sveriges bättre om du frågar mig.

Vi snackade för några månader sen. Jag berättade att jag brukade filma mig själv när jag övade. Det tyckte han var skit. ”Du måste bara upp å köra, mannen”. Han berättade om sin egen process, om hur han tagit längre pauser och om hur han hittat sin egen stil.

Han har poänger. Problemet är ibland att det är svårt att vara spontan och chill när man har 5-6 minuter på Big Ben. När man väl är där vill man testa det man skrivit och inte ge sig in i oberäkneliga ordbataljer med random bänkfyllo. Även om det ibland kan bli svinkul.

Men jag blir allt bekvämare och med det kommer spontaniteten. Hela den alladin-ask av galenskap som är jag börjar blotta sig, även det undre lagret. Trivsamt.

Torsdag på Big Ben innebär som vanligt stand up på engelska första timmen. Alltid proffsigt ihophållet av eminente mc:n Jonathan Rollins. Påfallande många i publiken avviker till den andra timmen denna gång. Det är också ganska rörigt och pratigt i lokalen. Inte så att någon häcklar men det stör på scenen.

En lite konstig ordning gör att en snubbe som kör sin första gång kommer upp utan introduktion efter ringrävarna Fredrik Andersson och Lasse Nilsen. Blir lite tungt för honom. Hoppas han snart är tillbaka.

Jag överväger att dra ett skämt om killens mundering då vi är löjeväckande lika klädda i smala svarta jeans, svart t-shirt och kängor, men avstår. Istället skönt publiksnack plus att jag lackar på ett par som sitter och snackar och hånglar precis vid scenen. Kan de lägga ner? Jag blir ju avundsjuk.

Bra flyt igen. Känns som jag nått ytterligare en nivå. Men bara för det fuckar det väl ur snart.

Nästa gig: King Comedy 16/4