Gig 51.

Jag känner mig förstås obekväm där jag står med armen runt den fantastiske beatboxaren/trummisen Ümit. Inte för att det är något fel på Ümit, utan för att jag hittills i livet känt mig obekväm som fotbollsspelare, journalist, pojkvän, musiker och människa. Dock allt mindre som komiker, häpnadsväckande nog. Stoppa en slant i apan och han skall dansa till döddagar. Genom dammet efter Ragnarök kommer vid horisonten en skallig apa kunna skönjas i färd med att dra ett vaggande skämt.

För övrigt väntar jag på att Janne Westerlund ska visa sitt rätta jag. Han känns som arketypen av en människa som bortom den glada fasaden gömmer en djävul. Jag menar, en medelålders halvfryntlig komiker som sett och hört det mesta. När kommer ögonblicket där han drar mig avsides, ömsar skinn till en blåvit djävul och berättar vad han egentligen tycker om min skäggiga uppsyn?

Nu får han ju i och för sig göra just detta varje vecka på Stockholm Comedy Club. Och även om det inte är mig han brukar terrorisera med sin burleska sisu kanske han får ut eventuella demoner där. HUR SOM HELST. Janne kontaktade mig i veckan för en 10-minuters-spot på evenemanget Stockholm Live. Han och komikerkollegan Jakob Öqvist har en show som väl relativt löst baseras på deras forna TV-satsning.

Jag tackade såklart ja. Gig på betalklubb tackar man inte nej till. Det är jag och ovan nämnde Mattias Ümit Yilbar Norgren som ska ackompanjera de båda ringrävarna denna kväll. Janne är som fantomen på operan. Han är överallt. Rattar på någon högtalare, skrattar högt i baren och tar emot gäster. Allt under överseende av livskamraten Magdalena.

Det är bra stämning och Janne är såklart en utmärkt estradör. Han vet hur länge han ska hålla igång konversationer med publiken och vet hur han ska parera om något skämt går över gränsen. Timing skapad av säkerligen tusentals uppträdanden.

Janne kör dryga 20 minuter första timmen sedan är det min tur. Jag känner direkt att mina grejer fäster. Vilken skillnad det är när publiken verkligen betalat för att se stand up. Skulle nog säga att jag gör ett av mina bästa gig så här långt, i alla fall responsmässigt. Några skämt är riktigt starka men det är ett jäkla vibrerande hela tiden. Min kropp liksom rör sig okontrollerat fram och tillbaka och mina ögontics stör mig. Sen går det FORTFARANDE lite för fort ibland när det inte ska gå fort och pauserna kan bli längre.

Ümit bjuder sen på en remarkabel beat box-uppvisning innan det är dags för Jakob Öqvist. Jag känner såklart till Jakob men har aldrig sett honom live. Satan vilken överkörning. Helt klart bland det tajtaste jag sett hittills av en svensk komiker. Förutsatt att man gillar hans smått hysteriska stil och act outs. Och det gör jag. Trodde inte riktigt jag gjorde det. Sett honom en del i TV och då har jag inte varit lika begeistrad men så här live. Jesus. Publiken i princip avlider av skratt. Riktigt inspirerande.

Kul kväll att få vara del av och jag fick även en del ryggdunkningar av publiken efteråt. Jag är på rätt väg. Nu tar jag dock paus fram till nästa söndag. Då ger jag mig i kast med diametralt annorlunda förutsättningar på King Comedy. Until then….

Nästa gig: King Comedy 14/5, kl 20