Semester är tidig jäger på gotlandsfärjan

Jag märker av den förste inne på gotlandsbåtens toalett klockan 11 på fredagsförmiddagen. – Micke! Är det du? säger en röst ut i tomma intet. Vem rösten adresserar är oklart men det förefaller vara någon som ska uppehålla sig i något av båsen. Vid handfaten träffar jag honom. – Haha, du är ju inte Micke, säger han. Men du kanske vill ha en jäger ändå?

Svenskens förmåga att berusa sig upphör aldrig att förvåna. Dessa oformliga, tatuerade, översolbrända kroppar som vacklar omkring har just nu the time of their life. Det här har de väntat länge på. Att få vara aspackad en fredagsförmiddag är den svenskaste av rättigheter. Även i mitt eget grabbgäng börjar det korkas upp en och annan Mariestad. Är man en utsläppt familjefader gäller det att skynda på. Man vet aldrig när festen rycks ifrån en i form av ovälkomna samtal från hemmafronten.

Det är ett härligt gäng jag åker med. Två av kungarna har rebelliskt klarat av sträckan Bromma-Nynäshamn på Harley Davidsson. De anlände en dag tidigare än oss fredagsresenärer och hade haft det ganska tufft. Problem med motorcyklarna ledde till ofrivilligt mackbesök och tydligen är de två stålvrålåken allt annat än ergonomiskt lämpade för 45-åriga ryggar. Dessa sorger kunde dock dränkas i bubbelpool och alkohol kvällen innan vi andra anländer.

Gotland möter oss i all sin prakt och vi känner tillförsikt när vi baxar oss ner på bildäck för landstigning. Scandic hotel ligger praktiskt nog bara ett par stenkast från hamnen och en snabb incheckning senare sitter vi nu under parasoll med lokal IPA i näven. Klockan är ju ändå 13 så här gör även jag alkoholpremiär. På grund av min periodiska fasta och min ändå relativt avsevärda viktnedgång är alkoholresistensen inte vad den har varit. Kort sagt känns numera den lenaste IPA som den elakaste elefantöl.

En otroligt lång taxiresa senare (chaufförerna håller stenhårt på hastighetsbegränsningen 60) står vi inne i restaurangen på Visby GK. Ytterligare några öl inhandlas innan det är dags för en kort sväng på drivingrangen och sedan avfärd mot första tee.

Visby GK:s 18-hålsbana har enligt uppgift röstats fram till Sveriges bästa. Här håller jag inte riktigt med även om det på många sätt är en fantastisk bana med många vackert placerade hål utmed en frustande östersjö. Framför allt är banan en rejäl prövning i den starka vind som råder. Däremot lämnar kvaliteteten på fairway och tee en del i övrigt att önska för att banan ska kunna aspirera på topplaceringar. Den ska dock vara som bäst under hösten.

Jag får till en hyfsad runda i blåsten efter en svag start. Kommer in på 27 poäng (10 ut, 17 in) och känner mig relativt nöjd, även om jag är rätt slut efter att ha burit bagen hela rundan. När alla kommit in blir vi kvar på golfrestaurangen och jag hinner inmundiga ett par Sleepy Bulldog mot bättre vetande. Hoppar dock några småflaskor jäger som åker fram.

Taxi tillbaka till hotellet via McDonald´s (restaurangerna stänger tidigt pga covid) och sedan ytterligare ett par medhavda öl i Scandics lobby. Det är glatt och uppslupet och relativt städat. Går och lägger mig klockan ett och ser fram emot ny runda på lördagen.

Efter ett med ”svenskt grabbgäng-mått” mätt måttligt alkoholintag, känner jag mig ändå oväntat spak på lördagsmorgonen. Inte van vid detta kaloriintag och kroppen känns tung. I väntan på taxin till golfbanan intar övriga ytterligare ett par öl men jag avböjer bestämt.

Golfrunda 2 blir en pina. Jag öppnar bra och skrapar ihop 14 poäng till och med hål 7, sen går filmen av. Hookar ut två utslag till vänster på hål 8 och streckar fyra hål i rad. Borde hyra en golfbil efter nian men knallar vidare i hettan med golfbagen på ryggen. Dricker och dricker men det tar inte och magen börjar strejka. Får någon form av allmänfysisk kollaps (om vi ska vara lite dramatiska) och mitt kassa spel gör inte det hela lättare.

Är helt slut när vi kommer in. De andra hinner beställa in öl men för egen del är det otänkbart. Hur jag lyckas konversera taxichauffören på vägen tillbaka till Visby är oklart, men jag får vet att Gotland är tråkigt på vintern, att de inte ser fram emot Stockholmsveckan men att de ändå är lite pirriga i april innan sommarsäsongen börjar.

När vi kommer tillbaka till Scandic stuper jag direkt i säng svårt medtagen. De andra korkar upp öl i bubbelpoolen medan jag träder in i drömmarnas värld. Vaknar med ett ryck när min rumskompis kommer tillbaka vid midnatt. De har varit på matjakt och lyckats muta en kebabförsäljare att leverera föda.

Söndagsmorgonen blir intressant. Får i mig lite yoghurt, sitter som ett hålögt spöke och håller allt annat än låda. Småhånas av övriga grabbgängsmedlemmar och laddar för hemresa.

På båten sitter jag nedsjunken i de flygplansliknande stolarna. Det känns orättvist. Den största alkoholmotståndaren är den som farit mest illa. Jag skyller dock på fastan, träning och värme.

När vi åter börjar närma oss Nynäshamn och är på väg ner till bilarna hör jag en välbekant röst. – Är det du, Micke? Haha. Skoja ba. Du ser lite spak ut, vet du vad som skulle hjälpa?

Till höger sitter han med ett snett leende och viftar med en näst intill urdrucken 1-litersflaska Jägermeister. Mitt emot sitter den riktiga Micke och blottar en rejäl baksnus som väller ner över framtänderna.

Jag säger som en känd farsa till en tjej i klassen sa under en studentmottagning 1994. – Man kan ha kul utan alkohol men det är dumt att chansa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s