Det hela påminner om humorgruppen Grotescos klassiska sketch Sossezombies. I sketchen blir Henrik Dorsins överklassrollfigur biten i handen av en ”såsse”. I och med detta blir hans kropp besatt av ett ”såssevirus” och snart börjar Dorsin uppvisa klassiska ”såsse”-tendenser. Han börjar klä sig alldagligt, börjar uppskatta maträtten korv i ugn och börjar ifrågasätta sina överklassprivilegier. Allt under överseende av hans förskräckta fru Muttan som till slut ser sig tvungen att skjuta den fullt utvecklade ”såssezombien” i huvudet.

Något liknande utspelar sig just nu i delar av min bekantskapskrets och kanske även i riket i stort. Inom loppet av ett par veckor har flera chockade vänner hört av sig och förmedlar både digitala och muntliga utsagor om det just inträffade: de har blivit sverigedemokrater, eller sympatiserar i alla fall till stor del med SD i de partisympatiundersökningar som alla sitter och fyller i nu inför valet. Mina vänner är handfallna, de skrattar förläget och säger att de såklart inte kommer att rösta SD, ändå sympatiserar vissa av dem uppenbarligen med partiet i väldigt stor utsträckning, i upp till 75 procent av frågorna i vissa fall. Och det här är personer som aldrig brukar andas nationalism eller anse att Socialdemokraterna och resten av ”vänsterliberalerna” har förstört Sverige.

I kombination med SD:s framgångar i de senaste opinionsmätningarna känns det som det slutgiltiga beviset. Svenskarna har blivit SD-zombier. Partiets världsbild har, likt Grotescos såssevirus successivt, infiltrerat den svenska samhällskroppen och nu är vi i grund och botten sverigedemokrater vare sig vi identifierar oss som sverigedemokrater eller inte (för övrigt en dålig idé att koppla hela sin identitet till ett parti, särskilt i dessa dagar när det verkar gå att byta grundläggande värderingar lite hur som helst).

Likt SD-zombier springer samtliga partier runt på SD:s spelplan och försöker låta som SD utan att vara SD. De hoppas att lite SD-godis ska vara tillräckligt för att locka väljare som inte gått ”full SD” än. Men vem vill ha enstaka karameller när det finns en stor maffig chokladkaka i närheten, redo att moffas när som helst?

Själv ”råkar” jag än så länge inte bli SD:are i de undersökningar jag gjort. Men jag är förstås bara naiv och det är långt kvar till valet. Blev jag inte biten av en nationalist i veckan? Jag känner hur viruset pumpar i min kropp.

I slutscenen av Grotescos sketch är förvandlingen nästan total. Henrik Dorsins överklassherre har blivit socialdemokrat och i ett sista ögonblick av insikt förstår han att hans fru måste skjuta honom. Dorsin sitter på knä och för geväret mot sin panna och ber Muttan trycka av. Hon gråter och klarar först inte av det. Men då vrålar Dorsin att hon ser ut som en östermalmskärring ”i den där rävboan” och utbrister ”Alla ska med!”. Muttan kan då inte längre göra avkall på sin värdegrund och i valet mellan att acceptera hennes mans degenereringsresa mot sosseriet och att se världen ur överklassperspektiv väljer hon det senare. Hon skjuter sin man i huvudet och börjar sedan rensa upp i bekantskapskretsen bland övriga vänner som också förvandlats till sosse-zombier.

Är det där jag befinner mig nu? Håller SD-viruset på att ta överhanden? Nämen det är såklart rimligt att Jimmie Åkesson och hans vänner inte kände till vilket parti de gick med i i början på 90-talet. Straffverket känns som ett bra namn! SD:s TV-kanal Riks känns som en balanserad motvikt till vänsterpacket på SVT. Jag känner förtroende för en partiledare som personligen beordrar desinformationskampanjer. Det är bara en slump att sd:are ständigt är överrepresenterade beträffande hot och hat på nätet. Det är en vänsterkonspiration att SD-politiker är överrepresenterade angående högerextrema åsikter. Gängkriminaliteten är Sveriges största samhällsproblem. Sverige bör inte aktivt jobba mot klimatförändringarna, det kan andra länder göra.

– Åh Erik, jag kan inte trycka av.

– Muttan, du måste. Jag har blivit…SD:are. Du ser ut som en muslim i den där sjalen!!! Alla ska ut!!!!

Pang.