Hur många pressekreterare kan du räkna upp? Förmodligen inga. För denna yrkesgrupp som verkar i det dolda startas inga uppror, förfasas inte över några arbetsförhållanden och skrivs inte många tårdrypande manus. Allt detta är helt i sin ordning. Vi är inte intressanta. Vi är främst ett smörjmedel och smörjmedel säljer inga lösnummer. Journalisterna dock. De vet vilka vi är. Vi känner varandra, för vi möts dagligen på sanningens slagfält. Och jag var en av journalisterna. I åtta år. Tills jag likt Anakin Skywalker gick över till The Dark Side och blev en Sith Lord i det offentligas tjänst.

Som nyhetsreporter var nog inte Kraften hos mig den starkaste. Inte för att jag inte kunde randa en story men att pressa in verkligheten i de snäva ramar som krävs för att kunna leverera en rapp tvåminutare blev alltför ofta ett väl kraftfullt frontalangrepp mot min själ. Nu var jag visserligen programledare och nattredaktör de sista åren men snuttifieringen, törsten efter hela bilden och Mårten Gåskarl-känslan gjorde till slut att jag sprängde mina kättingar och steg upp till vildgässen och for söderut.

Färden gick till Afghanistan som Public Affairs Officer (pressansvarig) och det var ingen söndagstur skulle det visa sig. Lite som att gå från korpen till Champions League. Helt plötsligt stod jag som i nian kunde leverera några hyfsade passningar och hade ett respektabelt distansskott i spelargången tillsammans med Ronaldo, Benzema och Modric. Time to man up, typ. Hur det blev med den saken får andra bedöma men ett äventyr it was indeed och det blev en första bekantskap med The Dark Side. Under detta oortodoxa halvår växte Kraften betydligt och jag återvände till Sverige i mörk kåpa med det röda ljussvärdet dinglande från bältet. En liten press-sith var född.

Efter tre månaders minnesboksproducerande och mottagande av Commanding Officers speciella utmärkelse fann jag dock mig själv bakfull med en kartong på T-centralen. Ljussvärdet var obrukbart, kåpan i trasor och Kraften räckte inte ens till för att torka den militära återträffens fyllerester ur skägget. Jag var tillfångatagen i Jabbas håla och Rancor var i antågande. Det såg rätt mörkt ut.

Räddningen blev lite överraskande en bemanningskonsult. – Jag har ett gig till dig! skrek han och kastade ner ett rep. Jag undkom precis Rancors käftar och släpades upp ur askan. Bara för att hamna i elden. Så upplevde jag i alla fall den första tiden på Dödsstjärnan aka Landstinget. En gigantisk avtalsfabrik där rädslan satt i väggarna och där ljudet av en knappnåls fall i timmar kunde eka mellan de ödsliga kontorslandskapens väggar.

Som så ofta hade jag fel. Mellan de avgränsade skärmarna fanns ett gytter av passionerade handläggare som kämpade med gamla system och brann för att imperiets alla invånare skulle få en så bra vård och kollektivtrafik som möjligt. Uppfylld av patos rekryterades jag till själva frontlinjen i kampen mot rebellerna. Pressfunktionen.

Mitt jobb går i korthet ut på att rebeller ska få svar på sina frågor och det handlar inte om någon egentlig strid, men väl ett sorts spel. Beroende på om du läser en bok om intervjuteknik eller en bok om medieträning kommer du att få olika analyser av detta spel. Jag avstår därför. Men det är såklart så att om imperiet inte tycker att det är en kris inom ett visst område och man anser sig ha belägg för detta så är det såklart det imperiet vill att invånarna ska få veta. Ofta har rebellen en annan uppfattning som han eller hon kommit fram till själv eller fått information kring från random prisjägare.

Båda sidors uppfattningar stöts och blöts sedan i rebellens hjärna och publiceras slutligen av rebellen. Presenteras imperiets uppfattning att de tre senaste åren visserligen visar på en viss ökning men som i en serie om tio år snarare visar på ett troligt hack i en minskande trend, eller väljer rebellen att bara presentera de tre senaste årens förvisso korrekta men i helhetsperspektivet överdrivna ökning?

Det blir det sistnämnda. Och det inte bara ökar, det skenar. Överkejsaren, avdelningskejsarna och enhetskejsarna blir rasande. Press-sithen smyger ut bakvägen sätter sig i sin Sith-infiltrator och flyger iväg. Slaget är förlorat. Men det är bara ett slag. Striden om sanningen fortsätter i morgon. Och i övermorgon. Och dagen efter det.