Gig 115.

När jag med modstulna steg vandrar uppför Sandhamnsgatan är ångesten stegrande. Dels är jag i mina gamla kvarter. Innan jag flyttade till Söder bodde jag här, i de avlägsnaste mörkaste delarna av Gärdet. Dels har jag ingen aning om vad jag gett mig in på. En dj vid namn Niklas Jungstedt har sett mig på Big Ben nån gång och gillade vad hans såg. Helt sonika bjöd han in mig till sitt årligen återkommande jippo Glöggburst som går av stapeln i hans lya på Gärdet. Komikerkollegan Tobbe Ström körde i fjol och är också inbjuden. Stå och köra på en hemmafest alltså. Kan går hur jävla illa som helst om folk inte är med på noterna och sitter och skrålar och krökar medan en annan försöker idka humor.

Men jäklar i min banankartong vad trevligt det blir. På given signal samlas festdeltagarna i vardagsrummet och min ankomst signaleras med pompa och ståt. Sen river jag av 12 minuter och det går svinbra. Grymt intim skön känsla. Fördelen är att jag märker direkt när något inte funkar och kan gå in och fånga upp. På Big Ben med strålkastarna i ansiktet och kompakt beckmörker har man ofta ingen aning om hur publiken reagerar, ja om de inte skrattar märker man förstås det, men att tolka in små nyanser och anpassa sig efter det är ofta svårt. Jag får till och med ett nytt fan i en 11-årig tjej som tycker att jag är skitkul. Lite märkligt eftersom mitt material inte alltigenom är rumsrent. Nu håller jag kanske igen lite eftersom hon är närvarande men vad ska jag göra, jag har det material jag har.

Bjud hem en komiker alltså. Jävla skönt koncept. Så länge det skapas stand up-förutsättningar. Dvs, folk sitter och håller käften och lyssnar på komikern. Om det springs och krökas och skrålas blir det ju omöjligt.

Förutom mig kör Tobbe Ström ett jävla bra gig och en påstruken gynnare i baren lovar att han ska gå upp och riva av en femma på Big Ben på tisdag. Den som lever får se.

Nästa gig: Big Ben 11/12 kl 20

Tillsammans med Carl Stanley är nog Marcus Berggren och Henrik Nyblom de ståuppkomiker som oftast benämns som ”The Next Big Thing” i humor-Sverige. Det kan nog vara så. Under mina 18 månader i stand up-Stockholm har jag sett dem åtskilliga gånger och det känns som att de tagit avgörande kliv bara det senaste året. Båda, men kanske framför allt Berggren, verkar ha en tydlig ”more is more”-filosofi där varenda sekund på scenen ska fyllas med en ännu påhittigare referens än sekunden innan, gärna i ett djävulusiskt tempo.

Den här kvällen har de premiär för sin show ”En riktig jävla julshow” på LAIKA i Hornhuset i Hornstull. På en glittrig scen med allsköns attirajler och med husbandet ”Johan Mörk och Kärleken” vid sin sida river de av ett tre timmar (inklusive paus) långt spektakel, oerhört (och då menar jag oerhört oerhört) löst baserat på jesu födelse.

Det är för det mesta riktigt underhållande. Anekdoter och bibelbaserade skämt varvas med publiksnack, snack med bandet och snurrande på en tombola. Behållningen ligger i duons samspel och framför allt det smattrande referens-droppandet. Någon kvinna i publiken blir Leila K på tjack, komikern Petter Bristav anses inte ha några punch lines och undertecknad kallas en snubbe ”som ser ut att ha läst ”The Game” fem gånger”. Väldigt roligt och publiken älskar´t.

Showen är förstås menad att vara fullkomligt kaotisk. Den börjar för övrigt aldrig. Själva showen alltså. Säger de. ”Snart börjar showen, vi ska bara köra en grej innan först” är det stående mantrat. Jag vet inte vilka den här duon bör liknas vid, om några. Nån sorts blandning av Filip och Fredrik, Kurt Olsson och Karl Einar Häckner kanske, men ändå stand up-vassare.

Personligt blir det aldrig, om vi inte ska räkna deras hemvändande-sketch där de firar tragisk jul med familjen i sina respektive hålor (Kungälv och Skara väl?). Vad de egentligen tycker och tänker mellan vansinnestirader, trams och buskisfasoner får vi inte veta, men det kanske inte är intressant. Behållningen ligger ju i det absurda och den komik som helt verkar uppstå i stundens ingivelse; husbandet missar att sluta spela när Berggren sparkar och får en avhyvlning, Nyblom beställer Släng dig i brunnen-jingeln och en kvinna i publiken vinner en paradisask där endast de äckliga bitarna återstår. Manuskort har de så det räcker och blir över men det känns ofta skickligt improviserat.

Kaoset är charmen men kanske är less ibland more trots allt. Tre timmar är generöst men blir lite i överkant. Pausen är extremt lång känns det som och här tappas en del tempo. I andra akten följer sedan två gästartister som hoppar in och i det ena fallet läser en ”allvarligare” julbetraktelse och i det andra kör ett ordinärt stand up-set. Det första momentet funkar men Dominik Henzels ganska långa gig mitt i julshowen känns lite märkligt. Inget fel på Henzel egentligen men han blir en obegriplig kontrast till Berggren och Nyblom som märkligt förlägna står och tittar på vid sidan av scenen.

Duon lyckas dock få upp stämningen med några hiskeliga (tycker nog visserligen bara jag som avskyr Håkan Hellströms melodramatiska sorglöshet) allsångsnummer som river tag i den unga, medvetna Hornstull-publiken.

Summa summarum en riktigt brokig kväll men tillräckligt ofta så pass vansinnigt underhållande att jag tycker ni ska gå och kolla. Duon kör ikväll och även på Lucia.

God fortsättning. Snart börjar showen.

Gig 114.

Hoppla, vilken kväll på Stockholm Comedy Club! Mycket folk som vill ha kul samt varierade och taggade komiker. Evighetsmaskinen Ato Karlsson MC:ar som vanligt och får direkt igång publiken. Skönt när man som komiker från sidan ser att det verkar vara en taggad publik. Först ut är Viktor Engberg. Energiknippet som trots att han bara hållit på sen i april redan är en mästare på att skapa bilder och hitta roliga vridningar.

Jag går på som tvåa och gör ett bra gig. Har ändrat om lite igen och får till ett mycket bättre intro. Är betydligt lugnare och har skakat av mig den dåliga känslan från tidigare i veckan. Flera nya grejer funkar dessutom. Känns bra!

Avslutar första halvan gör Josefin Sonck. Hon är, som vanligt, riktigt rolig. Hittar alltid egna personliga grejer att skämta om och bygger även ut mer generellt. Man kommer in lite i hennes värld och det är trivsamt (nåja) där.

Efter pausen kör min vapendragare John Olsson som liksom jag ändrat mycket sen kvällen innan. Det går riktigt bra för John också. Lyckas göra flera ämnen mer relevanta för publiken och får därmed mer skratt.

Avslutar gör knarrige skåningen Simon Gärdenfors. Han kör väldigt mycket publiksnack som han väver in i sina rutiner. Jag gjorde också det när jag headlinade. Jäkligt viktigt att visa publiken att man är med och vill att de ska ha kul. Det funkar för det mesta riktigt bra och ger bra ”här och nu”-känsla.

Nu väntar sannolikt en lugnare vecka. Veckan därpå blir det däremot fullt ställ med en massa gig.

Nästa gig: Glöggburst 10/12

Gig 113.

Sen stand up-legendaren Tomas Oredsson under en workshop jag deltar i började peta i ett ömt sår har hela min stand up-existens börjat skaka i sina grundvalar. Åja, det har nog skakat ganska rejält ett tag men hans ord letade sig in och befäste delar i min scenpersonlighet jag försöker jobba mig ur.

Min vana trogen är jag en man av överdrifter. Inget häpnadsväckande har egentligen hänt men jag är lite inne i en tvivlarfas angående delar av min act. Där finns höjdpunkter men också delar som inte resonerar med publiken som jag önskar. Lite osäker kring vad jag ska utveckla, vad jag ska behålla och vad jag ska droppa.

Kvällens gig går rätt bra, eller ok. Jag har kastat om rätt mycket i setet så det är lite rörigt i skallen, försöker hitta den bästa inledningen för mig och det trasslar lite.

På´t igen ikväll!

Stockholm Comedy Club 1/12 kl 20.

Gig 112.

Om jag rev King Comedy i går så river jag knappast Big Ben den här kvällen. Fibblat om en del i materialet och känner mig inte helt taggad. När publiken dessutom generellt är seg och några inledande skämt går dåligt så blir det lite uppförsbacke. Lyckas ändå avsluta okej med en ”säker” rutin. Bara på´t igen.

Gig 111.

King Comedy är för ståuppkomikern vad bilan är för den dödsdömde. Nåt man kan ha lite lätt ångest inför. Men ikväll är det bara pukor och trumpeter. Denna Sveavägens cancersvulst fyller nämligen ett år!

Vad kan man säga om detta dödens väntrum som inte redan är sagt? Jo, bland annat att scenen är bortplockad. Bara skönt om du frågar mig då man nu kommer lite närmare publiken och kan välja att helt strunta i att stå på scenen (Johannes Hakala hade ikväll tillverkat en provisorisk scen utav två högtalare, men jag körde löst och ledigt på golvet i stället).

För att vara på King är det närmast fullsatt ikväll och riktigt internationellt. Thailändskor, tyskar och en engelsman får höra bland annat Erik Börjesson köra hela sitt set på engelska. Rätt imponerande av honom faktiskt.

I övrigt denna storstilade jubileumskväll kör innan mig Benny Rodin, nämnde Börjesson och Patric Svedberg. Det är rätt trevligt om än lite tjattrigt från några av borden.

Själv är jag rätt sugen på att köra och skiter som sagt i scenen. Tar istället på mig rollen som lite lekledare och tjoar rätt friskt med publiken. Bjuder bland annat upp en av thailändskorna och hon drar nån form av fräckis som inbegriper fiskar. Det känns lite finlandskryssningen från helvetet.

Sen testar jag lite nytt som jag i princip enkom kör för ett svenskt par som sitter i mitten och Benny Rodins farsa som är en frisk fläkt under giget. Pratar på rätt rejält men är ändå med i setet och ger mig grejer jag kan jobba med. Han höjer stämningen! Paret garvar också rejält åt flera nya saker. Får nog säga att det är mitt roligaste gig på King hittills. Förutom när jag för ett par gig sen freakade ur på scenen på grund av en never ending heckler.

I morgon kör jag work shop på Norra Brunn sen får vi se om det blir nåt gig i veckan också.

Stay frosty!

Gig 110.

Jag gillar Erik Börjesson. Han har gett mig flera gig på Cash Comedy, han är en rolig komiker/MC och verkar vara en genuint trevlig person. Nu känner jag honom inte så jävla väl. Han har väl ett sexbrott i garderoben som alla andra (obs skämt) men utav det jag hittills sett av honom upplever jag honom som en bra och bjussig person. En sådan ska man hålla sig nära i den här så kallade stand up-branschen där energitjuvar lurar i varje hörn. Som insekter under svår abstinens slåss vi ju alla om samma futtiga scentidsfixar. Det leder inte alltid till sämja och välvilja komiker emellan.

Den här kvällen har Erik samlat ihop fyra komiker för att testa om det är fett att köra klubb på Isidor Kök och Bar i Solna. Ett charmigt rövhål något stenkast från det som en gång var Råsunda men som numera ser ut som Ground Zero. Trots att jag är AIK:are är jag inget större fan av norrort.

Uppslutningen är väl inte monumental men jag har ändå lyckats få dit ett drygt tiotal. I kombination med lite locals och andra så landar vi nog på runt 25 pers. Helt ok ändå. Bland annat är min syrra Matilda där med vänner samt min vän Tony, plus anhang, som förra året lät mig köra ett gig på hans företag när jag bara hade kört två gig i Stockholm. Tony är nog den ultimata stand up-publikmedlemmen. Garvar ofta och hänger gärna med när komikerna kör publiksnack utan att ta för mycket plats.

Det blir en jäkla bra kväll. Förutom mig kör Olof Berglund, Tobias Jacobsson och Viktor Engberg. En skön mix av komiker och med tanke på stämning och respons hade nog ingen fnyst åt att ha behövt dega ett par hundringar för den här underhållningen.

Nu hoppas vi att Erik kör några kvällar till. Då får ni komma och supporta! Även norrort behöver stand up…

För egen del står jag med papper och testar bland annat en tre minuters-rutin jag skrivit kvällen innan. Sätter nästan hela men behöver kolla några gånger. Det gör ingenting. Gillar att det går snabbare och snabbare för mig att slänga in nytt material i setet och känner att stora delar funkar. Blir kul att utveckla!

Nästa gig möjligen på King Comedy, sön 26/11, om jag pallar. Ses!

Gig 109.

Får mess vid 18-tiden om avhopp på Cash Comedy så drar förbi och kör en spontanare. Jäkligt seg sen kvällsjobb igår så tar ett tag innan jag kommer igång. Inget höjdargig men bra repsons på en del ställen. Är mitt inne i mitt workshopande just nu så vrider och vänder på i princip varje rutin. Känns lite löst i kanterna.

Var kul att se en ny tjej idag som jag tyvärr inte minns förnamnet på men som hette Amalia i efternamn. Hade tydligen inte kört så länge men bra tempo och flera roliga skämt. Kul!

Avslutningsvis tack till Jenny och Erik för giget och tack till Dillner för att han inte ramlade in i mitt bord.

Kör i Solna på fredag. Kom igen Gnaget!

Gig 108.

Svänger förbi alltid trevliga Cash Comedy. Blir alltid intim stämning även om det inte är jättemycket folk. Brassar av en rutin jag bara kört tre gånger och en som jag testar för första gången (i sin nuvarande utformning). Som alltid när jag testar nytt blir jag liiite mer spänd och därmed lite allvarligare och därmed lite mindre likeable och därmed får jag lite färre skratt. Det är sen gammalt. Men jag känner att det finns mycket i det nya som är bra! Grymt skönt när man skriver ett sjok nytt där det mesta ändå känns ok.

Nästa gig blir väl min workshop på Norra Brunn på måndag. Men det får bara några olyckligt lottade satar se. Kanske hinner med nåt innan dess. Ses!

Gig 107.

Går just nu en workshop på Norra Brunn med Tomas Oredsson. Fick en del synpunkter under dagen så jag gjorde om lite och testade på Big Ben ikväll. Gick helt ok men var för lite folk för att jag ska kunna dra alltför stora växlar. Inte så mycket att tillägga, dessutom för trött för att skriva så det blir kort idag.

Nästa gig: Cash Comedy 15/11